DEBATTHederlighet i en tid av moraliskt förfall
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men för många saknar ordet i dag betydelse. Det talas inte om heder, som något som är viktigt för individen. Yttre framgång, kändisskap och rikedom är vad medierna beskriver som avgörande för en människas värde. Hur har det blivit så? Vart tog det gamla hedersbegreppet vägen?
För oss kristdemokrater är den här utvecklingen skrämmande och oacceptabel. Vi har alltid talat om värderingar och normer, och för detta har vi ofta utmålats i lätt föraktfulla tongångar, som lite löjliga, otidsenliga - eller "moralistiska".
Men tiden kommer ikapp oss. Vi är övertygade om att människor runt om i Sverige i dag är hjärtligt trötta på den ytlighet och det förakt för normer och etik som de ständigt får exempel på i tidningar, i tv och i andra sammanhang. Vi vet att de ständiga avslöjandena av fusk och fiffel, av maktmissbruk och övergrepp på kvinnor och barn har skapat en stark frustration och en vilja att förändra.
Många vuxna känner skam för att vara svensk i dag. De kräver en förändrad hållning, och de vill ha ledare på olika områden som de kan känna respekt för. När statsministern maktfullkomligt kör över sin expertmyndighet och gör Örebro högskola till universitet och sedan tar emot en hedersdoktorshatt som tack kan vi skratta åt eländet, men det tär hårt på det redan ansträngda förtroendet för Göran Persson som landets ledare.
När Laila Freivalds urskuldar sig för försummelserna vid flodvågskatastrofen saknar vi Anna Lindh - en minister med personlig resning. När Thomas Bodström framhåller att en ny sexualbrottslag nu kommer, känner han inget ansvar för att skärpningarna kommer för sent?
Att ta ansvar - i verklig mening, inte att uttala den moderna ordformeln att "ta på sig ansvaret", som militanta grupper runt om i världen brukar göra utan att mena att de har någon som helst skuld - är vad ledarskap faktiskt innebär. När näringslivets toppar beslås med girighet av astronomiska mått förtjänar de all kritik, och det är helt befogat att socialdemokraterna och deras stödpartier kräver räfst och rättarting. Men när medierna upptäcker oegentligheter i socialdemokraternas egna led och bland LO:s pampar, då blir det märkligt tyst.
Alf Svensson tog tidigt upp problemet med fusk och överutnyttjande av socialförsäkringssystemet. Genast fördömde regeringens företrädare hans uttalande som helt obefogat. Socialförsäkringsminister Ingela Thalén anklagade Alf Svensson för att vara "antingen okunnig eller cynisk".
Sedan dröjde det en tid, och så säger socialdemokraterna ogenerat i sak just detsamma. Det som nyss var "borgerlig moralism" har nu blivit krav på "gammal hederlig arbetarmoral".
Kanske får man vara tacksam att ordet heder alltså äntligen tycks bli taget till heders igen av det parti som en gång präglades av Tage Erlanders stränga självdisciplin. Synd bara att det sker på ett sätt som är så genomfalskt som detta. Ingen kan ha undgått att notera att regeringspartiet helt sonika förbehåller sig rätten att bestämma vad som ska sägas - och när det ska sägas.
Sverige behöver ett maktskifte - för hederlighetens skull. (SNB)