De segrande förlorarna

«

Helle Thorning Schmidt (S) och Villy Søvndahl (SF)Foto: Scanpix

Helle Thorning Schmidt (S) och Villy Søvndahl (SF)Foto: Scanpix

Foto: Jens Dresling

Västervik2011-09-17 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det röda blocket samlade flest röster i torsdagens danska folketingsval. Men regeringsalternativet - de två partier som deklarerat att de kommer att samarbeta för att nå regeringsmakten - Socialdemokraterna (S) och Socialistisk Folkeparti (SF) - tillhörde i går förlorarna.

Helle Thorning Schmidt kommer att gå till historien som Danmarks första kvinnliga statsminister. Men också för att hon har lotsat fram S till det sämsta valresultatet på över hundra år, 24,8 procent (-0,7). Den tilltänkta koalitionspartnern SF förlorade nästan en tredjedel av väljarna. Tappet kan delvis förklaras med partiets högerkurs, som samarbetet med S inneburit.

Det som gör att Danmark nu kommer att få en röd regering är att de två andra partierna i blocket, som intagit friare roller till själva regeringsalternativet, gått kraftigt framåt. Partiet Enhedslisten - en häxkittel av olika former av kommunister, socialister, feminister och gröna radikaler - tredubblades. Och Margrethe Vestagers socialliberala Radikale Venstre stormade också fram och nästan fördubblades.

80-talets fina siffror för Konservative folkeparti, på över 20 procent, är ett minne blott. Efter torsdagens val är Konservative det minsta partiet i folketinget med 4,9 procent av rösterna, en tillbakagång med 5,5. Partiet mer än halverades efter några tuffa år av politikeraffärer och avhopp. Politiskt vill partiet vara det borgerligaste av dem alla, med bland annat sänkta skatter som huvudnummer. Intentionen är mycket god. Problemet är att det inte är vad regeringen med Konservative, Venstre och stödpartiet Dansk folkeparti (DF) levererat.

När så Liberal Alliance, som kom in i folketinget vid förra valet, profilerar sig starkt på att kräva lägre skatter och inte har oket av tio år i regering över sig, så har det varit lockande för konservativa väljare att rösta på det partiet. Också Konservatives flirtande med Radikale kan mycket väl ha uppfattats som ett hot mot fortsatt borgerligt styre av en och annan allmänborgerlig väljare.

Avgående statsminister Lars Løkke Rasmussens parti - liberala Venstre - blir störst i det nya folketinget och ökade med 0,4 procentenheter och ett mandat.

DF gick bakåt i valet med 1,6 procentenheter och fick 12,3 procent och fortsätter att vara folketingets tredje största parti. DF har givits stort politiskt inflytande under de tio gångna åren som regeringens stödparti. Det har helt uppenbart kostat på att både föra en populistisk dagordning och att vara en del av makten.

Torsdagens val var inte ett rungande ja till något av de två regeringsalternativen. Tvärtom, de ratades. Venstre och Konservative ville fortsätta regera men backade och fick tillsammans 31,6 procent (-5,1). Socialdemokraterna och SF ville ta över makten och fick 34 procent (-4,5). Däremot var det ett ja till de partier som framställt sig som mer oberoende av regeringsalternativen och som ideologiskt mer renläriga -  Liberal Alliance, Enhedslisten och Radikale Venstre. Även om dessa inte utgör något block kan man konstatera att partierna tillsammans ökade med 11,1 procentenheter i valet.

Frågan är hur S-ledaren Thorning Schmidt ska få ihop det röda blocket för att säkra en majoritet i folketinget under en längre period. Socialdemokraterna och SF kommer att utgöra stommen i regeringen. Redan i den konstellationen finns stora sprickor - bland annat om den ytterst generösa förtidspensionen efterlönen. Huruvida Thorning Schmidt kommer att erbjuda ministerposter till Radikales Margrethe Vestager är osäkert, men inte omöjligt. En av de stora stötestenarna i den kombinationen lär utöver efterlönen bli invandrar- och integrationspolitiken.

Trots detta framstår dock extremvänstern i Enhedslisten som Thorning Schmidts riktigt stora mardröm. Partiet vill driva på för en stark vänsteromdaning av det danska samhället på alla fronter. För en modern socialdemokrat, som Helle Thorning Schmidt är, kan exempelvis de planekonomiska funderingarna från Enhedslisten knappast vara intressanta.

Jag satsar en slant på att den nyss påbörjade mandatperioden inte blir särskilt lång.