Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En pjäs av Henning Mankell går just nu på Dramaten i Stockholm. Titeln är Darwins kapten och handlar om relationen mellan Charles Darwin och kapten Robert FitzRoy. Han var befälhavare på HMS Beagle, det skepp Darwin seglade med när han gjorde de observationer som lade grunden till utvecklingsläran.Den som läst Mankells deckare överraskas av att pjäsen är ett riktigt hyggligt stycke även om allegorin är närmast övertydlig. Darwin symboliserar vetenskapens ideal, sökande efter sanningen men alltid tvivlande. Darwins hustru representerar den ena aspekten av religionen, trygghetssökande och vidskepelse. Kapten FitzRoy representerar den andra aspekten. Religionen som rättfärdigande av hierarkier och brutalitet. Här berör Mankell en av anledningarna till motståndet mot utvecklingsläran. Den underminerar bibelns auktoritet och hotar därmed att rubba maktförhållanden i samhället. Med viss självklarhet ogillade kyrkan - oftast på maktens sida - Darwins teorier. Men en fråga återstår. Nämligen hur det kom sig att teorierna om det naturliga urvalet formulerades så sent jämfört med teorier inom matematiken och andra naturvetenskaper? Om arternas uppkomst publicerades 1859. Det är nästan 200 år efter det att Ole Römer kommit på principen för att räkna ut ljusets hastighet. Och det är bara 65 år innan Einstein presenterar den allmänna relativitetsteorin. Newtons Principia kom 1687.Biologin förefaller ligga ett par hundra år efter fysiken.Detta kräver en särskild förklaring. Kyrkan motarbetade ju även övriga naturvetenskapliga framsteg. Utvecklingsbiologen Richard Dawkins för i sin utmärkta bok Så gick det till fram en helt annan hypotes. Ända sedan antiken hade geometrin och matematiken varit förebilder för vetenskapen. Där är det självklart att de perfekta trianglarna, sfärerna, punkterna och räta linjerna existerar i idévärlden, men inte i verkligheten.Med den världsbilden är det svårt att se att biologins enorma mångfald beror på en kombination av slump och naturligt urval som leder till anpassning. Alla kaniner är olika, men det beror på att de är ofullkomliga, jordiska kaniner. I idévärlden finns den ideala kaninen - kaninens idé. Genom detta kom den självklara insikten att livets variation beror på anpassning till rådande förhållanden att fördröjas ett par hundra år.Lärdomen för vår tid är att samhällsdebatten fortfarande präglas av en felaktig föreställning om att politiken skall sträva efter idévärldens perfektion. Att det finns någon form av abstrakt "svenskhet" är ett exempel. "Allmänintresset" eller "samhällsintresset" är ett annat exempel. "Jämvikt inom ekonomin", "solidaritet" eller den "orörda naturen i ekologisk balans med förindustriellt klimat". På EU-nivå talar man på fullt allvar om "Europas idé".Problemet är dels att detta är rena dumheter utan verklighetsförankring. Men än allvarligare är att individens frihet - det enda riktigt viktiga moraliska värdet - riskerar att försvinna bland alla dessa snuttifierade utopier.
