Därför tänker vi på Auschwitz
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En orsak är att så mycket fanns kvar 1945, även om tyskarna försökt spränga de mest avslöjande delarna av en vidsträckt anläggning.
Lägerkomplexet en bit från Polens gamla kungastad Krakow började inrättas 1940 som koncentrations- och arbetsläger. Det var då främst avsett för polska fångar och efter angreppet på Sovjetunionen i juni 1941 fångar därifrån.
De första tågen med judar som nazisterna avsåg att döda kom till våren 1942, då ghettot i staden Lublin tömdes.
I januari 1942 hade Reinhard Heydrich kallat till en konferens i Wannsee i utkanten av Berlin. Konferensen brukar ses som starten på folkmord som en industri.
Heydrich hade gjort karriär i statsterrororganisationen SS. Han hade i stamträdet en judisk anknytning. Hans judehat kan ha förstärkts av fruktan för utrensning. Det projekt som drogs i fång i Wannsee fick namnet Operation Reinhard.
Heydrich dödades av tjeckiska motståndsmän i maj 1942. Nazisterna svarade med att påskynda deportation av judar. I byn Lidice dödades alla män över 16 år, kvinnorna deporterades till arbetslägret Ravensbrück där de flesta dog. De mindre barnen sändes till barnhem. De som såg ariska ut adopterades bort till tyska föräldrar.
I centrum för Operation Reinhard stod tre anläggningar som byggdes enbart för att döda människor. De placerades i östra delen av det tyskarna kallade generalguvernementet Polen, områden som inte införlivats med Tyskland och där polacker tills vidare ansågs ha viss rätt att leva, som slavar. Men inte de drygt två miljoner judar som fanns där 1942.
Enligt polska uppgifter dödades 600.000 människor i Belzec, 850.000 i Treblinka och 250.000 i Sobibor. I Belzec upphörde massutrotningen i december 1942.
Uppror i Treblinka i augusti 1943 och Sobibor i oktober påskyndade den redan beslutade avvecklingen. Inga spår skulle finnas kvar. Marken plöjdes, träd planterades. Man började bedriva jordbruk.
Men Auschwitz behövdes när judar samlades in från olika delar av det ockuperade Europa skulle dödas. Det kulminerade 1944 med hundratusentals judar från Ungern och Balkan.
I Auschwitz fanns som på en del andra håll något större chans att överleva, eftersom tyskarna där ansåg sig ha nytta av fångarna, och då inte bara som tillfällig handräckning i mördandet. Ett exempel är de tvillingbarn Josef Mengele experimenterade på.
60 år efteråt krymper snabbt skaran av överlevande från nazisternas lägervärld. Småbarn och gamla dog och dödades. Om vuxna fick godkänt i den första dukade de under för umbärandena. Äldre barn och ungdomar tycks ha haft bättre förutsättningar. Därför har det in till nu funnits de som kunnat berätta av egen erfarenhet. Snart är de borta. Frågorna om hur och varför är kvar. De ställs av ständigt nya generationer. (SNB)
Utrikeskrönika