MAGNUS NILSSON: Dags för en riktig reform av grundlagen

I Sverige har vi inte personval. Partierna äger platserna på valsedeln och kapar åt sig hela partistödet.Det är egentligen inte så illa. Partierna består av de politiskt mest kunniga och engagerade medborgarna och är därtill öppna för alla. Man föds inte till att bli partimedlem. Alla har rätt att gå med i ett parti och har därför samma chans att påverka. Att partiledningarna har stor makt är oundvikligt. Makten ligger alltid hos en liten grupp, formellt eller informellt.Men ett starkare inslag av personval är ändå önskvärt.Systemet som innebär att väljarna kan stödja en kandidat genom att "kryssa" personen på valsedeln är emellertid fullständigt idiotiskt. En halvmesyr med alla personvalets dåliga sidor, men ingen av de bra.I praktiken är det bara kandidater i småpartier i små valkretsar som kan bli framkryssade. I stora partier är det närmast omöjligt för en kandidat att få tillräckligt många kryss. Nu vill exempelvis mitt eget parti Moderaterna sänka den spärren, vilken förefaller vara en ren kamikazeidé. Föreställ er exempelvis FRA-omröstningen om det hade funnits en 20-30 riksdagsmän i som blivit inkryssade. De skulle med rätta kunna säga att de hade sina väljares snarare än partiorganisationernas uppdrag. Och även om partiledningen kan mobba ihjäl en eller två personer, kan de inte mobba ihjäl fem eller tio. Då hade förmodligen FRA-lagen fallit, vilket hade varit bra för oss medborgare, men förmodligen lett till ett pärlband av problem och resulterat i att det blivit närmast omöjligt för regeringen att få igenom sin politik.Det svenska systemet bygger helt enkelt på att det finns partidisciplin. Jag tycker det är bra med partidisciplin. Men sådan låter sig inte kombineras med långtgående personval.Systemet med kryss är dåligt av en rad andra skäl.För det första leder personvalskampanjerna till att partiernas budskap fragmentiseras. De olika kandidaterna springer omkring med sina egna affischer och flygblad och sina egna flugiga små utspel.För det andra bygger mycket av partiernas kampanjer på en kollektiv bas. Partiaktivister arbetar ideellt för att det gemensamma partiprogrammet skall förverkligas. De har ingen anledning att anstränga sig för att hjälpa en handfull egocentriker i deras karriärer.Och för det tredje. De som försöker bli valda genom egna personvalskampanjer tvingas försöka slå ut en av sina partikamrater - hur kul är det? Det rimliga naturligtvis att man försöker slå ut kandidater från konkurrerande partier.Regeringen borde därför omedelbart påbörja ett arbete för att Sverige skall få ett system med riktiga personval i enmansvalkretsar. Till detta skall naturligtvis läggas ett riktigt maktdelningssystem med två kamrar, högsta domstol med riktigt bett och direktvald president. Eftersom vi i Sverige är världsmästare i soggiga kompromisser hittar vi säkert ett sätt att ha två statschefer så att vi kan behålla den rätt illa skrivna dokusåpa som monarkin lyckligtvis har reducerats till.De brister som finns i exempelvis det amerikanska systemet kan förmodligen till stor del undvikas. De har ju en konstitution från 1700-talet som är extremt svår att ändra. Det är bra och vi bör också ha en konstitution med förutsättningar att vara konstant i århundraden - men vi skall dra nytta av de erfarenheter som redan finns på området. Meningen är naturligtvis inte att vi skall införa något annat lands system rakt av.Partistödet bör liksom presstödet och regimtelevisionen avskaffas, från en dag till en annan. Utan övergångsregler. Det skulle vara arbetslinjen, det!Ovanstående förslag kan förefalla orealistiskt. Men jag minns den tid då sådant som fri radio- och TV, oberoende riksbank med prisstabilitetsmål, EU-medlemskap, ett enat Europa och mycket annat betraktades som helt orealistiska drömmar som diskuterades i de politiska student- och ungdomsförbunden.Det är dags att vi svenskar visar lite panache!

Magnus Nilsson: Dags för en riktig reform av grundlagen