DEBATT: Dags att kriminalisera förföljelsesyndrom

Allt fler människor förföljs systematiskt av någon de känner eller av en helt främmande person. Den som förföljs bryts ner bit för bit, livet präglas av ständig oro och maktlöshet. Många av dem som förföljer en annan person lider av psykiska störningar. Förföljelsesyndrom, så kallad ?stalking?, kan ske genom övervakning, trakasserier och hot. Det kan pågå under några veckor, månader och år.
Förföljelsen kan resultera i våldshandlingar av olika slag, eller ske genom ett flertal, upprepade ?mindre allvarliga handlingar? som telefonsamtal, e-post och brev med obehagligt innehåll, eller att personen bara visar sig i närheten ? något som kan vara mycket påfrestande och hotfullt för den som drabbas. Gärningarna kan utgöras av olaga hot, ofredande eller hemfridskränkning ? brott med lågt straffvärde. Men ofta hamnar förföljelsesyndrom fortfarande i en juridisk gråzon. Den som drabbas står rättslös.

Det finns sedan 1998 två brottsrubriceringar som träffar liknande gärningar som begås mot en närstående eller tidigare närstående person och där var och en av gärningarna har varit ett led i en upprepad kränkning av integriteten. Det handlar om brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Flera ?mindre allvarliga? brott kan där bedömas tillsammans och ses som ett allvarligare brott.

Dessa brottsrubriceringar används dock inte vid ?stalking?, bland annat eftersom de förutsätter en nära relation mellan brottsoffer och förövare. Lagen räcker alltså inte till. För att ändra på detta föreslog därför folkpartiet nyligen i riksdagen att förföljelsesyndrom ska kriminaliseras. Det är glädjande att folkpartiets förslag nu skickas ut från justitieutskottet på remiss till rättsväsendet! Vi hoppas att en lagändring kan ske så fort som möjligt.
I en del länder, exempelvis USA, Kanada och Storbritannien, är ?stalking? straffbart i särskild lag. Det är nu hög tid att även Sverige inför en brottsrubricering som täcker in förföljelsesyndrom. Men det behövs också bättre, snabba och effektiva åtgärder mot denna typ av beteende. Polisen måste på ett tidigt stadium kunna arbeta med att förhindra fortsatta förföljelser.

Skyddet för den som utsätts måste stärkas och systematiska riskbedömningar behöver göras inom rättsväsendet och psykiatrin. Polisens samarbete med psykiatrin genom kartläggning och uppföljning av personer med förföljelsesyndrom måste skärpas. I dag finns det också brister i sekretessreglerna som skyddar den dömde i stället för brottsoffret. Justitieministern hänvisar ofta till ett antal utredningar som pågår eller betänkanden som bereds.

I en interpellation i riksdagen nyligen från folkpartiet, fick vi inte heller något tydligt svar om ministern tänker arbeta med ett konkret lagförslag mot förföljelsesyndrom. Men vi behöver förändringar på detta område snabbt. De som utsätts för förföljelser har inte tid att vänta. Vi har tagit initiativet till en förändring, det återstår att se vad regeringen tänker göra. (SNB)

Debatt: Dags att kriminalisera förföljelsesyndrom