Congero, ungdomen och visstaden
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den prioritering som gjorts i kommunen under de senaste tio åren har varit, att i huvudsak satsa på verksamheter som skall locka hit folk. Men var är de långsiktiga satsningarna på Västerviks egen befolkning och framför allt på ungdomen?
I kultur- och fritidsnämnden är det många som påtalat vikten av att vi satsar på våra barn och ungdomar. Congero var en del i den satsningen. När Congero-projektet startade var vår målsättning att göra en ungdomssatsning med kontinuitet, det vill säga att det skulle bli en veksamhet med livslängd och med någon form av personal som uppbackning. Ungdomar skall inte hela tiden behöva uppleva att de är en belastning för samhället och att de blir bortprioriterade så fort något annat står på tapeten.
Tjänstemän från barn- och utbildningskontoret har varit nere på regionförbundet och aktivt lobbat för att pengarna som var ämnade för Congero-projektet skulle flyttas till en tänkt föräldrautbildning. Detta utan att det som jag uppfattat funnits något politiskt beslut i frågan.
Vi politiker i kultur och fritidsnämnden ställdes inför ett fullbordat faktum, att pengarna från regionförbundet hade flyttats från Congero-projektet till nämnda föräldrautbildning.
Att tjänstemän gör på detta sätt utan ett politiskt mandat är mycket oroväckande, i synnerhet när den så viktiga för oss alla, ungdomsgruppen drabbas. Sådant förfaringssätt kallas för tjänstemannastyre och har inte i en demokrati att göra.
Det har också florerat uppgifter om att flera instanser ifrågasatt Congeros existens, beroende bland annat på att allt för många ungdomar på Congero har socialistiska sympatier.
Men hallå alla vuxna! Har ni glömt bort att ni också varit unga? Många av er som i dag sitter på beslutsfattande positioner både som tjänstemän och politiker har en gång stått på barrikaderna och förfasat er över er föräldrageneration. Det hör till att våra ungdomar är mer radikala än vi vuxna och att vi tillåter dem att kritisera oss och vår världsbild.
I en människas utveckling så ingår det, att man måste få pröva på olika sätt att se på livet för att man till slut skall kunna navigera fram till att bli en kreativ, vidsynt och tolerant individ.
Det är när vi vuxna inte kan vara vidsynta och toleranta som vi får de ungdomar och det samhälle vi förtjänar, med svårlösliga problem och konflikter som följd.
Det som gör en ledsen ända in i hjärtat är att det här är självklarheter som man inte skulle behöva ta upp gång på gång. Man skall väl inte ständigt behöva skämmas, på oss vuxnas vägnar, för att vi aldrig lär oss.
Congero skall självklart vara öppet för alla ungdomar på gymnasienivå. Inga grupper får utestängas, utan Congero skall vara öppet för olika trosuppfattningar, utan att vara en megafon för enstaka grupperingar. Det är därför som man måste ha en anställd som har insyn i verksamheten och att man tillsammans med ungdomarna gör återkommande utvärderingar.
Men visst får ungdomar ha socialistiska åsikter utan att vi vuxna skall se det som ett skäl till att lägga ner en verksamhet.
Det är i ett samspel mellan oss människor, med olika politiska värderingar, kulturer och trosuppfattningar vi med ungdomens hjälp skall bygga framtidens samhälle.
När det gäller visstadssatsningen så var undertecknad redan för cirka tre år sedan, när projektet presenterades, kritisk till proportionerna på satsningen. På ett politiskt möte vi hade var undertecknad en av de få som ifrågasatte de högtflygande planerna, där man jämförde Visstaden med Astrid Lindgrens Värld och Rockcity i Hultsfred. Tyvärr har man inte insett att satsningarna i Vimmerby och Hultsfred ligger i en helt annan division än Visstaden, framförallt när det gäller antalet besökare. Eller är det någon som fortfarande tror på Gunnar Bomans visioner om hundra tusen besökare varje år på Visans hus?
Att vi satsar på Västervik som visans stad är bra och helt okey, men i rimliga proportioner och inte på bekostnad av vettiga satsningar på oss människor här i Västerviks kommun.
Att som i dag, för att visstadsprojektet skall överleva, vara tvungen att årligen tillskjuta allt för stora summor, är förknippat med ett stort risktagande.
Låt oss ta oss ur den rävsax som vi hamnat i, innan det är för sent, och skrota planerna på ett visans hus och istället koncentrera visstadssatsningen, på själva visfestivalen och på visutbildningen. Låt oss inse att potentialen inte kommer i närheten av, vad några en gång drömde om.
Använd istället pengarna på ett förebyggande arbete, där helhetssynen är den allt igenom lysande stjärnan på vår himmel.
För att dra åt säcken i denna debattartikel.
Ja, ni har hört det förut.
Varför inte göra en gedigen satsning på barn, ungdomar, familjer med flera för att vi här i kommunen skall må bra och ha en stark framtidstro? Detta gynnar i allra högsta grad Västerviks kommuns vision om Västervik, som en attraktiv, kreativ och dynamisk inflyttningsbygd där människor och företag växer och frodas.
Satsa på ett Allaktivitetshus en mötesplats för alla generationer, istället för ett visans hus. Vi är många som uppfattat att det finns ett betydligt större mandat hos väljarna, för ett Allaktivitetshus. Och det är väl vår uppgift som förtroendevalda, att lyssna på väljarna. Eller?
DEBATT
Kenneth Hardy Axelsson, Västervik, är folkpartist.