Centerns ideologiska omsvängning

Västervik2006-06-28 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag ser barnen dansa "Små grodorna", när jag hör att centerpartiets förre ordförande Lennart Daleus lämnat partiet. Inte ens barnens pigga grodhopp kan få mig att känna annat än sorg och vemod över att centerpartiet blivit Sveriges nya högerparti.
- Jag bryr mig inte om centern längre, säger Daleus till journalisterna.
I en av sina sista riksdagsdebatter 17 januari 2001 sa han så här: "Man pratar om dem som har minst, men ger till dem som har mest", med tydlig adress till moderaterna. Sedan fick han sparken och Maud Olofsson tog över.

Det gamla folkrörelsepartiet centern styrs i dag av unga nyliberaler, skolade i högerns tankesmedja Timbro. Det är väldigt långt från Vuxenskolans studiecirklar i kommunal demokrati. Ungdomsförbundet CUF leds av en ung man som beskriver sig som grön liberal och som på sin egen hemsida/blog bara lyfter fram en politisk förebild och det är Margret Thatcher. Inte Olof Johansson, Gunnar Hedlund, inte ens Torbjörn Fälldin, utan en av Europas främsta högerpolitiker Margret Thatcher, vars politiska vision var att knäcka facket och göra Storbritanniens mest förmögna till rent ofantligt förmögna.

Vid tretiden på eftermiddagen den 10 juni 1998 håller Olof Johansson sitt sista anförande i riksdagen. Han gör flera viktiga ideologiska ställningstaganden för att beskriva var centern står. Han kritiserar de så kallade Tigerekonomierna, de nyliberala experimenten i Sydostasien, länder som lyckades få hög tillväxt, men som vägrade satsa på jämlikhet, trygghet och välfärd för alla. Det var ekonomiska modeller som Thatcher och Reagan och i Sverige Carl Bildt beundrade.
"Låt oss föra politiken i riktningen att utjämna skillnader mellan människor", säger Johansson, och tjugo centerpartistiska riksdagsledamöter ställer sig upp för att instämma med sin ordförande. Bland dem blivande partiledaren Lennart Daleus, Agne Hansson från Gamleby, Sivert Carlsson från Mönsterås, Anders Svärd från Kumla, Erik Arthur Egervärn från Hallen och Eskil Erlandsson Ljungby. Åtta år senare finns inte det centerpartiet längre.

I dag är de ledande centerpartisternas viktigaste drivkraft att i alla sammanhang bekämpa socialdemokraterna. Jag möter ett kusligt hat mot socialdemokrater och det vi står för. Även när vi står fast vid sådant som centerpartiet tyckte var viktigt och självklart för en kort tid sedan.
Centerpartiet har genom åren samarbetat med oss socialdemokrater för att sanera landets ekonomi, forma en modern försvarspolitik, bygga ut regionala högskolor, genomföra en miljövänlig energiomställning och stått upp för ett rättvist utjämningssystem mellan starkare och svagare regioner i landet. Allt detta har varit bra för Sverige.
Centerpartiet ville vara "Mittens rike", en borgerlig vänster. Med Margret Thatcher som inspiratör och sossehat som arbetsmetod söker dagens centerparti sympatisörer bland storstadens högerungdomar, inte bland landsbygdens arbetare.

Men priset kan bli högt.
Det nya centerpartiet har på fem år inte lyckats locka fler sympatisörer än de sju procent som Olof Johansson tvingades avgå på. Själv känner jag värme när jag vet att socialdemokraternas förre ordförande Ingvar Carlsson reser land och rike runt och för kampanj för en socialdemokratisk valseger. Stolt och stark står han upp för det vi tror på. I går, i dag och i morgon.
Och grodorna hoppar.
DEBATT
Håkan Juholt är biträdande partisekreterare för socialdemokraterna.