Burmas spröda demokratihopp
Vinnare. I slutet av 1980-talet vanns valet i Burma av NLD, lett av Aung San Suu Kyi, men militären har hindrat henne att ta över ledningen av landet. Foto: Sukree Sukplang/Reuters
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varje regim är ett specialfall, men det finns grundläggande likheter mellan dem som lärt läxan, såsom Lukasjenko i Vitryssland, Mugabe i Zimbabwe - och militärjuntan i Burma, landet som också kallas Myanmar.
Där har militären styrt sedan 1962.
Regimen är utstött, föremål för sanktioner. Men den svarar med ekonomiskt intressanta inviter, främst till Kina och grannarna i Sydöstasien. Burma är rikt på naturresurser.
I slutet av 1980-talet blåste demokratins vindar starka över världen. Diktaturer upplevde ett behov av anpassning. I Burma kände sig regimen så pass stark att man vågade tillåta val som medgav ett korrekt resultat. Nationella förbundet för demokrati, NLD, vann 82 procent av rösterna.
Regimen fick en chock.
Segrande NLD leddes av Aung San Suu Kyi, dotter till en av de män som lett Burma till frihet från det brittiska väldet. Hon hade vistats många år utomlands men återvänt hem för att ta hand om en sjuk släkting.
När regimen vägrade acceptera valresultatet blev det demonstrationer som slogs ned med blodigt våld. Aung San Suu Kyi berövades friheten.
Sedan dess har regimen säkrat sig genom att förfölja NLD-aktivisterna. Man vill inte ha massakrer som uppmärksammas utomlands, men göra livet outhärdligt för dem som vill ha demokrati. Detta skall verka avskräckande på allmänheten.
Suu Kyi är alltför känd utomlands för att man skall kunna hota henne till livet. Hon fick Europaparlamentets Sacharovpris 1990 och Nobels fredspris 1990. Hon skulle om hon ville kunna lämna landet. Men hon har stannat kvar.
I början av 1990-talet höll regimen undan för kraven på demokratisering genom att låta Suu Kyi resa runt i landet och träffa sina anhängare, hela tiden med olika slags hinder i vägen. När hon inte gav upp förbjöds hon röra sig utanför dåvarande huvudstaden Rangoon. När hon trotsade förbudet blev det åter husarrest. År 2002 tillåts hon åter att resa utanför Rangoon. I maj 2003 blev det stopp igen, efter att våldsmän angripit Suu Kyis följe och dödat ett stort antal NLD-anhängare.
Häromdagen tilläts Suu Kyi att träffa en medarbetare till FN:s generalsekreterare Kofi Annan. Åter började det spekuleras om att hon skulle kunna verka friare. Men det mesta tyder på ytterligare en undanmanöver av regimen.
Burma/Myanmar är ett exempel på hur en diktatur kan bevaras i dagens värld. 60-åriga Aung San Suu Kyis spröda gestalt , förkroppsligar med sin uthållighet hoppet om förändring. (SNB)