Brutal sågning av konsthall
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi som går på konstutställningar utanför kommungränsen lite då och då vet att det i dagens konstvärld förekommer bra mycket mer provocerande saker än ordet råknull. Som nämns i ledaren är det ju vi skattebetalare som finansierar verksamheten så då borde det väl rimligtvis vara upp till oss att bedöma om det är en "onämnbar pinsamhet" eller inte?
Trångsynta pekpinnar finns det gott om i samhället i övrigt så det är inte utan ett sting av obehag man ser tendensen att opinionsbildare försöker strypa den konstnärliga friheten - oavsett om den handlar om råknull eller söta små rävar som tassar över skaren - via massmedia. Mest stötande i måndagens ledare är dock citatet: "Men, strängt taget, på vilka bärande grunder är Telemans kommers mer kvalificerad för skattebetalarnas stöd än järnhandlare Perssons eller skohandlare Johanssons?". Det är en av de mest arroganta och magstarka kommentarer jag läst på denna ofta provocerande ledarsida. Var det månne ett illa formulerat skämt? Eller bara ett smärtsamt talande bevis på ledarskribentens bristande kunskap om och respekt för konstens betydelse i ett samhälle där spirituella värden i allt högre grad får stå tillbaka för saker som kan räknas och mätas i kronor och procent?
Albin Wiberg
Frilandsjournalist och bildmakare i Blackstad
Svar:
Sanningen är att inget intresse i samhället har fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar, oavsett hur angelägen man sedan anser att ens egen verksamhet är för andra. Rätten till ekonomiska medel kommer av att man förtjänat dem genom att övertyga omgivningen om värdet av vad man har att erbjuda.
För den som tycker att konsten är ett viktigt element i samhällslivet finns det rikliga tillfällen att helt frivilligt göra sin insats.
Som VT, till exempel.
VT:s ledarredaktion