Så här års högtidlighåller britterna Remembrance Day, minnesdagen. Det är söndagen närmast årsdagen av vapenstilleståndet elfte november 1918, som för britterna innebar slutet på striderna i första världskriget. De kungliga, med drottning Elizabeth i spetsen, och ledande politiker, deltog i ceremonierna.
Det finns de som tycker att högtiden förlorat sitt ursprungliga syfte, att hedra och sörja dem som lidit och stupat i sitt lands tjänst, och blivit ett tillfälle för makthavare att visa upp sig. Men det kan ju ha varit en blandning, redan från början.
Att minnas, tillsammans, verkar hur som helst snarast ha öka i betydelse. Remembrance Day påminner invånarna i Förenade kungadömet om att de har något grundläggande gemensamt. Det kan behövas, nu när de ter sig allt annat än förenade.
Häromdagen klagade förre konservative premiärministern John Major på den politiska dominansen för en burgen medelklass. Han sa: – Jag minns nog av min barndom för att bli upprörd på vägnar av människor som överges när den sociala rörligheten går förlorad. Major tog som exempel valkretsen Glasgow East, ett labourfäste i Skottland, där den förväntade livslängden vid födseln är - 54 år. Major skyller på tidigare labourregeringar. Han vill väl vara lojal mot premiärministern sedan 2010, partivännen David Cameron.
Men det är knappast labours fel att de stora partierna nu leds av personer som gått på elitskolor och är personligen förmögna, medan Major och båda hans konservativa företrädare, Margaret Thatcher och Edward Heath, kom från enkla förhållanden och nådde toppen av egen kraft.
Klassklyftorna förblir alltså ett trätoämne i brittisk politik. Det gör också de ekonomiska och politiska motsättningarna mellan landets olika delar, plus oförmågan att finna sig tillrätta i EU.Ett bra tag har olika regeringar i London försökt blidka de missnöjda, såsom skotska nationalister och brittiska EU-motståndare, med eftergifter. Det låter fint att säga att nu ska folket, och inte politikerna, få avgöra. Men risken är stor att folkomröstningen 2014, när skottarna ska säga ja eller nej till självständighet, och den som är tänkt ske 2017, om det brittiska medlemskapet i EU, inte ger något svar.
Bara ett överväldigande ja eller nej lär accepteras av den sida som förlorar. Ett så klart utslag är inte att vänta. Och vad är då meningen?
Rule Britannia, Styr Britannia, är en patriotisk sång från 1700-talet. Den brukar framföras i samband med Remembrance Day.Först var det världshaven som skulle styras. Sedan blev det mer än så. Medan man i dag kan fråga sig om regeringen i London ens styr sitt eget hus. Nog är det oroande att skottarna till nästa Remembrance Day kan ha röstat för att spräcka den union de varit med i sedan 1707 och att resterna av Förenade kungadömet sedan lämnar EU.
Omöjligt? Lika omöjligt som första världskriget var. Innan det bröt ut.