Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Klockan fem på onsdagsmorgonen svensk tid stängde de sista vallokalerna i de amerikanska kongressvalen. När de flesta av VT:s läsare vecklar upp dagens tidning vid frukostbordet kan valet mycket väl vara avgjort. Dock är det inte alldeles säkert eftersom ett mycket jämnt valresultat förutspås i ett antal delstater.Valet gäller 435 platser i representanthuset, 37 av de hundra senatorerna och i ett antal delstater ska också guvernörer väljas. Tidiga opinionsmätningar förutspådde republikansk majoritet i representanthuset och fortsatt demokratiskt flertal i senaten. Några av de sista mätningarna före valet talade dock för republikansk seger i bägge kamrarna - vilket skulle göra Barack Obamas (demokrat) presidentperiod mer svårstyrd än vad den hittills varit när det demokratiska partiet innehaft majoriteten i båda kamrar. Frågan är hur mycket amerikanernas val 2010 kommer att påverka Barack Obamas möjligheter till omval 2012.Obama kom till makten genom att tända ett hopp om något nytt men säkert också på grund av att han och demokraterna slog mynt av att företrädaren George W Bush, som representerade det andra partiet, haft makten före och under tiden då den internationella finanskrisen skakade världen. I går var det Obama och demokraterna som stod till svars. Somliga tycker att demokraterna och Obama gjort allt för lite och kräver mer av statliga program, bidrag och större styrning från Washington. Andra - däribland många kandidater som backas upp av den så kallade Tea party-rörelsen - kräver minskat statligt engagemang, lägre skatter och om man ska vara krass - på sikt också en annan president med andra visioner än Barack Obamas. USA befinner sig i ett prekärt läge så till vida att landet bär ett enormt stort budgetunderskott på sin rygg. Republikanerna, och för den delen Tea party-rörelsen, har inte svar på alla frågor. Men ideologiskt står de för en betydligt mindre stat, där politiker inte stoppar ner sina långa fingrar i allt för många syltburkar. Sådana visioner är utan tvekan politiska nödvändigheter för såväl USA och för Europa.Om detta nyss avslutade val, men framförallt om många andra amerikanska valrörelser skriver Uppsalaprofessorn Erik Åsard i sin senaste bok Den sårbara supermakten. USA:s väg från John F Kennedy till Barack Obama. Boken, eller snarare - essäsamlingen - gör dock mer skäl för sin undertitel än för huvudtiteln eftersom den till största delen är en sammanställning av fenomen i samband med olika presidenter och presidentkampanjer i USA. Diskussionen om hur pass sårbart USA är som supermakt, kommer dock något i skymundan.Ett av de mer intressanta fenomenen som Åsard tar upp är relationerna mellan medier och politiker. Kopplat till gårdagens val är i synnerhet Åsards redogörelse för hur synen på begreppet liberal i amerikansk politik förändrats över tid mycket läsvärd. Annoy a liberal - work hard, be happy - (irritera en liberal - arbeta hårt, var glad) stod det på en av republikanernas kampanjknappar i gårdagens val. I en svensk kontext blir det måhända något underligt. Men i den amerikanska politiska kontexten är det tydligt att det över tid förekommit en förskjutning i mycket negativ riktning, i fråga om vad ordet liberal är förknippat med. Liberal är i USA av många synonymt med vänsterpolitik och sådant som höga skatter, höga bidrag och ökad statlig makt. Nu återstår det att invänta valresultatet och se hur pass irriterade de amerikanska väljarna är på demokraterna och dess politiker.
