När man bläddrar i flera av de stora svenska dagstidningarna så här en knapp vecka före folketingsvalet i Danmark, får man lätt känslan av valet är klart och att Socialdemokraternas Helle Thorning Schmidt redan blivit valets segerdrottning.
I valet 1998 såg det också ut så, fast då för den borgerliga sidan ledd av liberala Venstres starke man Uffe Elleman Jensen. Men på valnatten visade det sig att statsministern sedan ett antal år, socialdemokraten Paul Nyrup Rasmussen, fick fortsätta att regera i Christiansborg. Mot alla odds och med en tämligen smutsig kampanj bakom sig.
I dag skiljer det mellan tre och tretton mandat mellan blocken i olika opinionsmätningar, men till det röda blockets fördel. Det är med andra ord ett ganska osäkert läge. Det blå blocket (högerliberala Venstre, Konservative
Folkeparti, Liberal Alliance och Dansk Folkeparti) hämtar in på det röda (Socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti, socialliberala Radikale Venstre och Enheds-listen) i några mätningar, medan det i andra är det röda lägret som drar ifrån.
I somras utkom boken Matadorlandet - Om det borgerliga Danmark på Samhällsförlaget skriven av Ann-Sofie Dahl. Titeln Matadorlandet anspelar på den gamla kända tv-serien Matador och syftar till att Danmark, i jämförelse med Sverige, har en helt annan acceptans och tradition av att stå fast vid klassiskt borgerliga ideal.
Det är en alltigenom intressant bok om regeringsskiften och värderingsskiften i synnerhet i det efterkrigstida Danmark med fokus på de borgerliga partierna och deras ställning i samhället. Det mest givande med Dahls bok är jämförelserna med Sverige och i kapitlet där hon uppmanar den svenska borgerligheten att snegla över sundet och i delar ta inspiration av den kultur- och idékamp för ett borgerligare samhälle som pågått sedan Danmark senast bytte regeringsfärg från rött till blått.
För regeringströtta allianspartister skulle det kunna vara viktig och givande injektion.
För den i dansk politik oinvigde kan också boken tjäna som en bra bakgrund till den pågående valrörelsen. Tidigare samarbeten mellan diverse partier kommenteras och gås igenom.
Bilden som träder fram är att dansk politik är mer vital och rörlig än svensk. Blockpolitiken finns där, men är långtifrån så låst som den var här i Sverige när vi gick till val för nästan ett år sedan.
Även om de flesta opinionsmätningarna pekar på att det röda blocket är större än det blå, är det inte Socialdemokraterna som drar till sig de nya väljarna. I opinionen ligger S kring förra valresultatet - cirka 25 procent. Det är i stället yttervänstern i Enhedslisten och socialliberala Radikale Venstre som drar framåt.
Om Helle Thorning Schmidt blir Danmarks första kvinnliga statsminister på torsdag kan hon eventuellt matcha det med att samtidigt ha lett S till partiets sämsta resultat sedan 1906.