Borgerlig valallians för maktskifte år 2006

Västervik2004-08-24 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kraftsamlingen inför riksdagsvalet år 2006 har nu börjat. Socialdemokraterna försöker binda det i politiskt avseende opålitliga miljöpartiet närmare regeringspolitiken. De borgerliga har på allvar börjat diskutera möjligheterna att bilda valallians med gemensam beteckning men med egna partilistor. Avsikten är att ge väljarna konkreta alternativ i för dem viktiga sakområden. Exempel på sådana är skattepolitiken där de för den framtida sysselsättningen alltmer betydelsefulla små och medelstora företagen drabbas av de produktionshämmande arvs- gåvo- och förmögenhetsskatterna. Dessa utgör svåra bromsklossar vid generationsväxlingar, försvårar riskkapitalbildningen och minskar viljan hos den yngre generationen att ägna sig åt osäkert entreprenörskap.
Skattesänkningar inte minst för låginkomsttagare som därigenom blir mindre bidragsberoende står också på partiernas agendor. Andra gemensamma mål är exempelvis effektivare brottsbekämpning, en skolundervisning bättre än nu anpassad till olika begåvningsprofiler och en bättre fungerande integrationspolitik.
En valallians med klart utformade alternativ till den nuvarande regeringspolitiken kommer sannolikt att underlätta möjligheterna till maktskifte. Tilltron till de borgerligas möjligheter att skapa ett trovärdigt alternativ kommer att öka. Alliansens gemensamma beteckning undanröjer också risken för att något i alliansen ingående partier drabbas av fyraprocentregeln som innebär att ett parti som ej får minst fyra procent av rösterna inte blir representerat i riksdagen.
Detta i sin tur innebär att väljare inte behöver tänka på att taktikrösta för att rädda ett av reglerna hotat dem närliggande parti. Röstviljan hos besvikna allmänborgerliga väljare torde också öka. Polariseringen ökar sannolikt röstviljan även bland regeringssidans anhängare. Ökat valdeltagande innebär dock en seger för demokratin.
Möjligheterna att bilda en valallians bör vara goda om viljan finns. Moderaterna har till en del medlemmars besvikelse gått något åt vänster medan såväl folkpartiet och centern     även där till besvikelse hos vissa partimedlemmar     gått högerut. Få allmänborgerliga väljare torde dock bli besvikna om detta faktum underlättar en bredare borgerlig samling.
En känslig fråga bland ledande borgerliga politiker brukar vara valet av eventuell gemensam statsminister. Alla partiledare brukar utmåla sig som statsministerkandidater. Ledaren för det efter valet 20006 största borgerliga partiet bör rimligen tilldelas posten vid en borgerlig valseger. Som ledare för en fyrpartiregering kommer dock en borgerlig statsminister inte att som Göran Persson bli nästan enväldig när det gäller ministerutnämningar utan får samma ställning som ärkebiskopen bland biskoparna     i detta fall som en jämlik minister bland jämlikar. Valresultatet avgör varje partis tilldelning av ministerposter. De viktigaste posterna tilldelas övriga partiledare som i samverkan med sina partier utser sitt partis ministrar.
Regeringsbildningsproceduren innebär också att i motsats till Göran Perssons regering nästan alla statsråd får riksdagsförankring viket stärker deras ställning i förhållande till regeringschefen.
En borgerlig valallians med ett för väljarna på viktiga områden begripligt utformat alternativ till den rödgröna samarbetspolitiken måste presenteras senast i början av år 2005 för att man genom argument och debatter skall hinna få genomslag hos väljarkårens majoritet för den egna politiken. En opinionsmässig framgång för allianspartierna kommer troligen att påverka den socialdemokratiska valstrategin i mer borgerlig riktning samtidigt som detta kan orsaka problem i samarbetet med stödpartierna och då speciellt med vänsterpartiet. En splittring mellan socialdemokraterna och stödpartierna skulle troligen gynna den borgerliga alliansen på samma sätt som borgerlig splittring tidigare gynnat socialdemokraterna.
Det av våra båda politiska block som vinner huvuddelen av den snabbt växande medelklassens förtroende vid valet år 2006 kommer att utforma politikens huvudinriktning under nästa mandatperiod.
DEBATT
Carl-Erik Bladh, Gamleby, är filosofie magister i bland annat historia och statsvetenskap.