Boman har inte förstått allvaret
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Till mig har han sagt att kommunen uppskattar om jag köper tryckning lokalt. Ortens tryckerier drabbades hårt av Electrolux-flytten och ett av dem, Ekblads, har redan försvunnit. Jag väljer Offset-Tryck i Västervik så långt det går. Om jag vet att de klarar jobbet, så tar jag inte ens in alternativa offerter. Självklart finns det en gräns. Just nu producerar jag en tidning i kvällstidningsformat i 60.000 exemplar. Den kan inte tryckas i Västervik på ett konkurrenskraftigt sätt och produceras därför på annan ort.
Jag och andra företagare uppfattar att det finns ett underförstått avtal mellan kommunen, medborgarna och företagarna att tillsammans lyfta Västervik ur krisen. Gunnar Boman har enligt min uppfattning brutit avtalet. Det finns en hedervärd punkt i Gunnar Bomans uttalande i Västerviks-Tidningen. Han berättar att förslaget till bilaga i Aftonbladet kommer från Uppsalaföretaget och att kommunen därför genomför projektet med dem. Det är förkastligt att stjäla goda idéer och låter andra utföra dem.
Men i det här fallet handlar det om allmängods. Konceptet med annonsfinansierade informationstidningar utvecklades av Roxx i Vimmerby för femton år sedan. För denna bedrift mottog Roxx grundare Micael Glennfalk utmärkelsen ?Årets Entreprenör i Sverige 1998? ur konungens hand. Jag har som tidigare redaktionschef på Roxx varit projektledare för ett antal annonsfinansierade bilagor i Dagens Industri, Aftonbladet och andra tidningar.
Det skedda är att jämföra med att en bilhandlare ringer upp gatukontoret och föreslår att de köper en ny lastbil. Känner sig gatukontoret bundet att köpa lastbilen från handlaren som kom med förslaget? Svar nej, behövs det en lastbil så tar kontoret in offerter från flera och väljer det förmånligaste anbudet. Vilket mycket väl kan vara den ursprunglige förslagsgivaren.
Jag bör också förtydliga mitt uttalande i artikeln om att merparten av de tilltänkta annonsörerna inte har någon nytta av att annonsera i bilagan. Givetvis kan turistnäring och företag som riktar sig direkt till konsument få nya kontakter, men de flesta företag i Västervik riktar sig till andra företag. Ett bland många exempel är Pentronic. Deras mätutrustning finns bland annat i kärnkraftverk och på avancerade forskningslaboratorier. Pentronic säljer inget på att deras annons bladas in bland reportage om underkläder och Marlenas sexråd.
Givetvis har industriföretagen på längre sikt nytta av att Västervik blir en attraktivare bostadsort och får lättare att rekrytera kvalificerad arbetskraft. Men deras börsnoterade ägare ser saken på ett annat sätt. Om Västervik inte erbjuder rätt förutsättningar så finns det andra som gör det. Jag tror inte Västerviks företagare accepterar att vara medfinansiär utan att få något tillbaka. Det minsta man kan begära är att kommunen tillfrågar lokala företag i ett projekt som omsätter någonstans mellan 0,5 och 1 miljon kronor, varav kommunen bidrar med 120.000 kronor. Slutligen bör understrykas att jag inte eftersträvar jobb för egen del. Efter en tvist med kommunen prioriterar jag andra kunder. Jag försöker däremot hjälpa till som god medborgare. Just nu genomför mitt företag gratis en undersökning på internet åt Västervik Framåt. I fortsättningen blir det slut med sånt.
DEBATT
Janne Näsström, Fårhult, är småföretagare.
Janne Näsström, Fårhult, är småföretagare.