Jag vet inte om jag egentligen blev särskilt förvånad när TV4 Nyheterna på torsdagskvällen rapporterade om att folkpartiledaren Jan Björklund öppnar för ytterligare styrning av föräldraförsäkringen, genom fler pappamånader. Inom Folkpartiet finns det mycket högljudda röster för att tillrättalägga människors privatliv på ett sätt som passar den vänsterliberala familjeidyllen. Detta är bara en liten föraning om vad som kommer att hända med partiet den dag då Folkpartiets ledare heter Birgitta Ohlsson.
"Det här är gammal beprövad folkpartipolitik, varför avvika från den när den varit framgångsrik", det undrade ordföranden i Liberala Kvinnor, Bonnie Bernström i nyhetsinslaget i torsdags.
Den frågan kan givetvis ställas, men svaret är inte svårare än att det handlar om att respektera fattade landsmötesbeslut. Landsmöte efter landsmöte har avslagit kraven om ökad politikerstyrning i föräldraförsäkringen och Jan Björklund har själv tidigare varit tydlig i sitt motstånd.
Och frågan är inte vilken som helst - kanske en av de mest infekterade i det socialliberala partiet. I ena ringhörnan finns falangen som vill tvångsdela föräldraförsäkringen rakt av, i den andra de som anser att det ska vara helt upp till föräldrarna att själva bestämma om saken. Partiet har landat i en kompromiss sedan ett antal år - två pappamånader och jämställdhetsbonus.
Jämställdhetsidealen vägs mot den individuella friheten. Men till syvende og sidst ställs likhetssträvandena över valfrihetsidealen hos de socialliberala. Det var väldigt tydligt i Björklunds kommentar. Det bör införas fler pappamånader "om det är så att jämställdhetsbonusen inte ger tillräcklig effekt", sa han. I citatet står det socialliberala resonemanget helt avklätt - valfriheten är endast en chimär. De har mål och visioner om ett jämställt samhälle och om hur familjer ska leva sina liv, de genomför diverse reformer som ska få människor att "välja rätt". När människor sedan inte "väljer rätt", då kommer till slut den ökade kvoteringen fram som ett medel för att ändå till slut få människor att rätta in sig i det genuspolitiska ledet.
"Liberala kvinnoförbundet vill ha fyra vikta månader åt vardera föräldern. S-kvinnor eftersträvar en helt individualiserad föräldraförsäkring, med en tredelning som första steg. Socialdemokraterna har redan förespråkat en tredelning i beslut på partikongressen 2009. Nu handlar det om att gå från ord till handling", så skrev Lena Sommestad, ordföranden i S-kvinnorna och Liberala kvinnors Bonnie Bernström på Dagens Nyheters debattsida i fredags där de alltså uppmanar Socialdemokraterna och Folkpartiet att göra gemensam sak i föräldraförsäkringen.
Den våta dröm om ett närmare samarbete mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet som somliga vänsterliberaler inom FP när, ventileras således återigen i form av kvinnoförbundarnas debattartikel. Dock kvarstår faktum. För Folkpartiets räkning är det endast kvinnoförbundet som tagit ställning för ytterligare pappamånader. Inte partiet. Landsmötet var mycket tydligt på den punkten.
I en så infekterad fråga, som det är för Folkpartiet och bland borgerliga väljare, är det inte klok politik av Jan Björklund att svänga på detta vis. Respekten för demokratiskt fattade beslut, liksom för valfrihetsidealen haltar betänkligt. Men å andra sidan så har kanske det socialliberala partiet inte för avsikt att vara ett riksdagsparti efter 2014.