I dag talar Kristdemokraternas Göran Hägglund och i morgon Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Men snart kan partiledarveckan vid talarstolen på Almedalsscenen summeras. Hittills har Jan Björklund varit den mest engagerande, han lyckades hålla balansen mellan dagsaktuella frågor och visioner, mellan när och fjärran. Men Almedalsveckan är långt mer än enbart partiledartal.
Den med öppet sinne för nya intryck och idéer har hur mycket som helst att hämta in, men frågan är hur många som har det i Visby denna vecka. De allra flesta är ju där för att saluföra sina argument och lösningar. Ska man lyckas slå igenom gäller det att vara något okonventionell. Så som Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ var förra året då de brände 100 000 kronor. Och som Frälsningsarmén som dagen efter kontrade med att uppmana människor att skänka pengar i stället för att bränna dem. Så blev de också "Hetast i Almedalen", titeln som delas ut av PR-byrån Westander varje år.
Gudrun Schyman tog inte Almedalen med samma storm i år som hon gjorde förra året. Några egna jippon med Feministiskt initiativ blev det inte i år - det sa hon när intervjuades hos Frälsningsarmén i onsdags.
Jag hade fått intrycket av att det skulle bli ett samtal om förra årets sedelbränning och vad den givit - helt enkelt att seminariet skulle handla om politisk kommunikation. I stället låg fokus på feminismen, tyvärr. Vad Schyman anser om den vet de flesta av oss vid det här laget. Det blev alltså en ganska vanlig politikerintervju, trots att jag förväntat mig och hoppats på något annat. Sådär är det under Almedalsveckan. Somligt har man höga förväntningar inför - förväntningar som kraschar, annat som man bara råkar passera blir det bästa på veckan.
Jag vet inte hur stora förväntningar människorna i organisationen Kriminellas revansch i samhället (KRIS) hade inför veckan. Men redan på färjan över till ön i söndags märktes de. I svarta tröjor med KRIS-loggan och ett tydligt budskap "Statligt knark är också knark", syftandes på subutexprogrammen för narkomaner , var de väldigt synliga. I år fick de stå på förstaplatsen på prispallen när Westander utsåg "Hetast i Almedalen 2011".
När jag på färjan hem i torsdags kväll läste Alex Schulmans krönika i Gotlands Tidningar, satte han ord på två funderingar jag burit på under dagarna i Visby. Dels konstaterade han att internet "uppkopplingsmässigt tycks leka medeltidsveckan året om", vilket naturligtvis gjort livet lite småsurt för oss som är beroende av den moderna tekniken. Men också att det på många sätt är något annat än politik som diskuteras, att debatten om debatten föder sig själv på nytt. Schulman konstaterade: "Det skulle inte förvåna mig om det just nu någonstans i Almedalen anordnas ett seminarium i ämnet: ’Borde folk sluta twittra om att Carl Bildt borde sluta twittra’".
Och för er som undrar om det verkligen skulle kunna vara ett ämne att diskutera, så kan jag avslöja att ett av årets hundratals seminerier bar rubriken "Borde Carl Bildt sluta twittra?".