Tillbaka, tillbaka
Nu ska vi ta det tillbaks
Friheten ger dom oss aldrig
Friheten måste vi ta
Tillbaka, tillbaka
Allt som var vårt ska vi ha
Inget är nånsin förlorat
Nu ska vi ta det tillbaks
Sen gav dom oss fattigdom
klyftor och gap
tiggare, hemlösa
missmod och hat
ensamhet, hopplöshet
brist på ansvar
Och nu ska vi ta det tillbaks
Verserna är inte skrivna av mig, utan av radikalen och yttervänstern Mikael Wiehe. Textraderna är hämtade från den CD han gav ut strax före valet om hur han upplever samhället efter fyra år av borgerligt styre. De andra texterna andas samma nejlikeröda drömmar om en fabulerad tid som flytt. Vänsterpolitiskt så det förslår.
På trettondagen besökte biskop Brunne TV4:s Nyhetsmorgon för att reflektera över sitt första år på biskopsposten i Stockholms stift. Föga förvånande blev det nästan mer politik än religion i hennes summering. Ett givet ämne var den predikan hon höll vid riksmötets öppnande då flera av de sverigedemokratiska riksdagsledamöterna lämnade Storkyrkan i protest.
Det mesta om den händelsen är väl sagt vid det här laget, men återigen försökte hon att mörka om vad deras uttåg egentligen handlade om - nämligen hennes positivt laddade kommentar om demonstrationerna som arrangerats som protester mot SD:s inträde i riksdagen.
Så vore det inte för hennes fortsatta politiska resonemang, skulle troligen inte denna kolumn blivit till.
Efter att hon återigen snärjt in sig i resonemanget om sin predikan fick hon frågan: Vad har Sverige blivit för land tycker du?
- Jag är lite orolig över utvecklingen framför allt när man talar om vänsterextremism och lägger den etiketten på människor som inte har ansetts vara extrema förut. Det har hänt något i vårt land. En politisk förskjutning. Och när man kallar Lars Ohly för vänsterextremist och Mikael Wiehe för vänsterextremist. Då har det hänt något. En förskjutning i politiken där högerkrafter har blivit tydligare och där vänsterkrafter betraktas som extrema, så har det inte varit under många år under de som jag levt, svarade Brunne.
Det var uppenbart, när hon konstaterade att Sverige inte längre är ett "land med massiv socialdemokratisk majoritet", att hon beklagar att så inte längre är fallet. Och för övrigt - har Sverige någonsin haft en massiv socialdemokratisk majoritet? Allra mest anmärkningsvärt är dock att hon ser det som allvarligt för samhällsutvecklingen att somliga debattörer på yttersta vänsterkanten numera kallas för vad många av dem är - extrema.
Under allt för många år har debatten varit på tok för mesig när det gällt vänsterextremism. Olika former av stöd till mer eller mindre totalitära regimer och rörelser har kunnat fortgå, svenska stasirapportörer skyddas och den allmänna debattonen i Sverige har varit tämligen vänstervriden, för att nämna några delar i det. Det är ett sundhetstecken att den yttersta vänstern synas.
- Det är faktiskt knappt möjligt att inte uppfattas som partipolitisk, sa Brunne vidare i intervjun.
Självklart är också det religiösa budskapet politiskt, men inte partipolitiskt, inte ens enkelriktad vänsterpolitik. Det torde vara hennes uppgift att kunna uttrycka sig så att det inte uppfattas som så tydligt partipolitiskt. Annars kanske ett engagemang i Broderskap eller i Arbetarekommunen i Stockholm vore att föredra framför predikstolen i Storkyrkan.
"Jag som biskop ska självklart inte vara partipolitisk", fortsatte biskop Brunne. Men allmänt vänsterpolitisk - det går tydligen mycket bra.