Besök av legendarisk sjöbefälhavare

Västervik2006-02-24 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Generalkonsulsjobbet i Mariehamn är varierande till sin natur - säg inte annat. Häromdagen fick jag spontant artighetsbesök av pensionerade befälhavaren Johan Kull, legendarisk chef för fartyget Apollo III, som i ett par decennier gick på rutten Stockholm-Mariehamn. Ett fartyg som miljontals svenska pensionärer tryggt for till Åland med. Det är tydligen sant att passagerare som tänkt fara med Apollo III via telefon ville försäkra sig om att kapten Kull var chef ombord annars åkte de inte.
Denne sjöns hedersman, född i Karlskrona för snart 80 år sedan, är fortfarande aktiv i maritima sammanhang. Han är en de drivande krafterna bakom räddandet av ångfartyget Norrtelje som nu är restaurang i Norrtäljehamnen.
Hans historier från sjövärlden är många och lätt dråpliga. Som historien med den 67-årige passagerare som i en av de värsta höststormarna på Ålandshav tappade fotfästet i den hårda vinden och dök rakt ned i kalla vattnet.
Hamnarbetarna i Mariehamn lyckades snabbt få upp honom med hjälp av båtshakar. När han väl fått fast mark under fötterna skriker han ilsket: "Och var fan är min mössa?"

Kryssningsfartyget Apollo III gjorde i slutet av februari 1989 sin sista resa från Stockholm till Mariehamn. I hela 27 år var hon Stockholm trogen. Passagerarna tyckte om Apollo av många skäl. Ett skäl var som någon sade var att "man inte behöver karta och kompass för att hitta ombord".
Kraven på ännu högre standard, större kapacitet inte minst på konferenssidan blev Apollos fall. Nu är som bekant Ålands- och Finlandsbåtarna flytande hotell, shopping och konferenscentra.
Viking line har just beställt på finska varvet Masayards ett nytt gigantiskt fartyg med option på ännu ett. Konkurrensen på Östersjötrafiken mellan åländska och estniska rederier är knivskarp. Turerna mellan Åland och Sverige är i dag inte bara en transportsträcka för pendlare utan lika mycket tänkt att ge passagerarna upplevelser och förströelse i en alltmer stressad tillvaro.

Just som Johan Kull berättar historien om sin älskade arbetsplats Apollo III kommer nyhetstelegrammet att Apollo III sålts av sin asiatiska ägare till skrot. Världens största fartygsskrot ligger i Anang i Indien. Där skall hon bit för bit huggas upp och återanvändas. Fram till 2005 gick hon på trafik i Fjärran Östern. Ägarna fick ekonomiska problem och tvingades ta beslut om skrotning.
Jag kan föreställa mig att det för befälhavaren Johan Kull känns vemodigt att hans älsklingsbarn huggs ned i bitar. Gamla Apolloälskare som Sven-Åke Gustafsson i Hammarland planerar en gravölskryssning under våren på Eckerölinjens nya fartyg för att hedra Apollo III.
För Johan Kull lever dock fortfarande minnet av den personliga servicen ombord på fartyget, en arbetsplats i vått och torrt för 160 människor och med en berömd ångvissla tillverkad på Armaturfabriken i Lund. Nu är ångvisslan återbördad till Sjöhistoriska museet i Stockholm.
Kolumnen
Läs mer om