I lördags, för 24 år sedan, påbörjades rivningen av Berlinmuren. Det blev början på Östtysklands fall och Tysklands återförening. Det skulle leda till Sovjetunionens kollaps och den Europeiska Unionens framväxt.
Vi lever idag helt klart i en värld som präglats mycket av Tysklands återförening. Det var en avgörande historisk händelse. Men det slår mig ändå hur ofta ledande politiker fortfarande hänvisar till den för att visa sin nostalgiska vurm för det europeiska projektet. Vi får inte glömma vår historia, brukar det heta. Nej det får vi såklart inte göra, men vi får heller inte glömma att titta framåt istället för att drömma oss bakåt.
Många av dagens unga var inte ens födda då muren föll. Och varje generation har sina utmaningar. Idag upplever många att alltför mycket makt har flyttats till Bryssel - EU lägger sig i alldeles för mycket. Ska vi då anta att dagens unga är likgiltiga inför det arbete som historiens män och kvinnor utfört? Nej, det är de nog knappast. Snarare vill de se lösningar på de problem dagens Europa står inför. Vi kommer knappast att vinna deras entusiasm genom att tjata om hur viktigt EU är för freden, och påtala att de faktiskt får vara nöjda som det är, för vi ligger ju åtminstone inte i krig.
Nej, var det något Berlinmurens fall lärde oss så var det just att inte drömma sig tillbaka och fastna i nostalgiskt dagdrömmeri - utan istället blicka framåt och mot utsikterna om en bättre framtid. Berlinmurens fall kan på så sätt tjäna som en påminnelse om möjligheten att förändra.
För murar byggs och rivs även idag. Europasamarbetets kärna är fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Men i krisens spår är dessa friheter inte givna. Beroende på hur EU utvecklas så kan de stärkas eller hotas. Låt Berlinmuren lära oss att gränser kan rivas och att frihet kan blomstra - och låt oss ta med oss den lärdomen in i dagens värld. Det som är bra med EU får aldrig göra oss överslätande med det som är dåligt. Nya murar får aldrig accepteras bara för att vi rev en annan mur för 24 år sedan.