Behövliga och obehövliga myndigheter
Regeringshögkvarteret. Högkonjunktur i myndighetsbranschen. Foto: Roger Vikström/SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Uppgiften är behjärtansvärd. Den som spenderar andras pengar har alltid råd, och därför behöver användningen av den gemensamma plånboken underkastas kontroll och uppföljning. Även när det gäller bistånd till tredje världen.
Innan myndigheten inrättas vid det kommande årsskiftet skall dess tillblivelse utredas och förberedas. För det ändamålet har ekonomidocenten Anders Danielson vid Lunds universitet utsetts. Han har en bred erfarenhet av forskning kring u-landshjälp och biståndsfrågor och har skrivit flera publikationer i ämnet. Utredningen skall komma fram till bland annat verksamhetsplan, organisation, bemanning, budget och andra frågor som krävs för myndighetsstarten.
Anmärkningsvärt är att regeringen i sitt pressmeddelande om saken - men inte i det officiella utredningsdirektivet - skriver att "avsikten är att Danielson blir myndighetens första generaldirektör". Det betyder alltså att Danielson själv skall föreslå budgetanslag för den myndighet som han vet att han inom ett halvår skall leda.
Det är en ordning som förekommit tidigare. Djurskyddsmyndigheten i Skara utreddes av miljöpartisten Matz Hammarström - som sedan blev generaldirektör för densamma.
Skattebetalarnas förening uppmärksammade i vintras de senaste årens omfattande utbrott av nya myndigheter. Sedan år 2000 har 50 nya myndigheter tillkommit, och kostnaden för medborgarna har ökat med närmare 20 procent som en följd av detta. Men det är inte bara det stora antalet nya myndigheter som är problemet. Även "gamla" myndigheter har syndat; antalet anställda har under det senaste decenniet ökat med i genomsnitt 50 procent.
Det finns gott om exempel på myndigheter som varken bidrar till statens rättsvårdande uppgifter eller till den grundläggande sociala välfärden. Konstnärsnämnden, Inspektionen för strategiska produkter, Polarforskningssekretariatet, Turistdelegationen, Statens kulturråd, Svenskt biografiskt lexikon och ytterligare några dussin myndigheter skulle rimligen kunna avvecklas utan att det demokratiska statsskicket eller den allmänna välfärden skulle hotas.
Folkpartiet har föreslagit att en ny myndighet inte borde få inrättas om inte en annan samtidigt avvecklas. Ett annat förslag var att en myndighet bara får finnas ett visst antal år, och om den skall få fortsätta finnas måste regeringen aktivt fatta beslut om det. En myndighet som för länge sedan i så fall skulle försvunnit är Stängselnämnden, som "prövar frågor om stängsel utmed järnväg enligt lagen om stängselskyldighet". Sedan nämnden skapades 1976 har den inte haft ett enda avgörande på sitt bord. Men den finns fortfarande kvar.
Myndigheter som granskar hur staten hushållar med skattemedlen är inte obehövliga. Men det finns två skäliga krav. Dels måste det råda en verklig självständighet från den som är föremål för granskningen. Dels får inte den tillträdande myndighetschefen vara samma person som tidigare, på regeringens uppdrag, har utformat spelreglerna för sagda myndighet.
I fallet med myndigheten för biståndsutvärdering har regeringen redan brutit mot det senare. Återstår att se hur det går med oberoendet.