Baltic Link ? ett söndersmulat projekt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Baltic Link handlar om samhällsbyggnad, om att fånga tillfällen i flykten, tillfällen som aldrig kommer tillbaka.
Under tiden med Sovjetunionen fanns en möjlighet att skapa en Europaväg mellan London och Moskva via Sverige. Från London (Harwich) till Göteborg fanns ju en färjelinje som var tänkt som ryggrad i projektet. Vägen Göteborg ? Jönköping ? Västervik lades in i Vägverkets långtidsplan tack vare en framsynt verksledning med generaldirektören Per-Anders Örtendahl i spetsen. Allt detta medförde att Västervik hade en gyllene chans att bli en viktig knutpunkt mellan Europavägarna E 22 och Baltic Link.
Vad gjorde då Västervik i denna förmånliga sits? Jo snabbt beslöt man sig för att arrendera ut hamnen till Oskarshamn, ett olyckligt samhällsfientligt arrangemang som ägde bestånd under cirka tio år och medförde att Västervik månghundraåriga hamntradition allvarligt skadades.
Ett exempel: Jag ringde till ABB i Schweiz och berättade om projektet. Deras svar: ?sänd hit materialet? vilket jag gjorde. En vecka senare kom ett brev. ABB hade sänt materialet vidare till Skanska i Sverige för vidare behandling.
Från Skanska kom ett brev med bland annat frågan ?varför går inte Baltic Link från Norrköping eller Oskarshamn??
Så lätt går det att få bort Västervik i linjen av hamnstäder på ostkusten.
Västervik avstod från att fånga Baltic Link i flykten. I dag befinner sig Västervik i en föga avundsvärd situation. Ett av koncepten att vända utvecklingen åt rätt håll är att Tjustbanan rustas upp.
En god idé men efter att ha tagit del av Regionförbundets utredning avseende östersjöbanesystemet synes möjligheterna för Tjustbanans upprustning ligga på ?valfläsknivå?. Man kommer att spela ut Stångådalsbanan mot Tjustbanan och då har vi icke så mycket att sätta emot.
Om Baltic Link blivit verklighet hade Linköping velat ha en ?snabbjärnväg? till Västervik i dess roll som hamnstad och knutpunkt på europavägen London ? Moskva. Nu är loppet, i den här ronden, kört för Västervik. Trafiken till Baltikum kommer att gå Oskarshamn ? Visby ? Slite? Liepaja och norrifrån via Nynäshamn?Ventspils.
Naturligtvis känns det lite bittert efter allt arbete, alla resor jag gjort, vara åsyna vittne till hur projektet smulats sönder utan att det fått en seriös prövning. Men det finns ljusa minnen ? människor jag mött som insett och förstått. Till exempel Centralhotellet som med sikte på en bättre framtid för land och bygd, generöst ställde hotellets resurser till förfogande för såväl små som stora sammankomster. En annan som medverkat med råd och dåd var Päls-Bruno som med sina mångåriga kontakter inom Sovjetisk handel, välvilligt hjälpte till att öppna dörrar i det stängda land som ju Sovjet var.
Västervik måste nu, blanda annat ställa sitt hopp till ?hamnaktören? VLI som med sedvanlig idérikedom, envishet och kompetens kommer att pröva alla möjligheter avseende en färjeförbindelse mellan Västervik Ventspils (vår vänort).
DEBATT
Ingemar Malmström, Västervik. är arkitekt
Ingemar Malmström, Västervik. är arkitekt