"Det finns nästan ingen som röker längre." Påståendet är vanligt. Men andelen rökare ligger fortfarande på över 10 procent av befolkningen. Det betyder att det finns betydligt fler rökare än det finns folkpartister. Och det är inte enbart på ålderdomshemmen det bolmas. Nyrekryteringen bland unga är ganska stadig trots decennier av massiva kampanjinsatser mot rökning.
För någon vecka sedan visade det sig att kampanjer mot alkohol och narkotikabruk bland unga i stort sett saknar effekt på hur många som testar eller blir missbrukare. Den enda mätbara effekten är att kampanjerna ökar stödet för den rådande politiken. Det är förmodligen därför Folkhälsoinstitutet så gärna låter pengarna rulla. Ingenting blir bättre i sak men opinionen för Folkhälsoinstitutets meningslösa existens blir starkare.
Många kommer säkert ifrågasätta resultaten av utvärderingarna, men här har vi ett exempel på något som egentligen inte behöver utvärderas. Fakta talar för sig själva utan någon systematisk studie: om oönskade beteenden kunde avskaffas genom statliga kampanjer skulle det inte finnas några oönskade beteenden i Sverige. Då skulle vi alla vara seniga, nyktra, jämställda, rökfria och antirasistiska joggare med en positiv attityd till all tänkbar överhet.
Men så är det ju inte. Att rökningen har minskat beror inte på kampanjer utan på att människor i allmänhet är rationella. I dag har vi en förväntad livslängd på över 80 år och det är fullt realistiskt för övre medelklassen (den som skapar eller reläar konsumtionssamhällets ideal vidare till de andra samhällsklasserna) att drömma om att pensionen skall ägnas åt klippklättring, resor och kurser i meditation och tantrasex.
Då är det extremt korkat att röka eftersom tobak är en ganska tråkig drog som får dig att stinka, bli sjuk och åldras. Alkoholen däremot stärker ställningarna efter som det är relativt sett roligare att dricka. Drickandet kan också infogas i en annan aktivitet som är njutningsfull och har hög social status - matlagningsfanatism. Måttligt drickande har dessutom nästan inga skadliga effekter. På alkoholens minussida finns naturligt de kraftigt negativa effekterna av missbruk, men de flesta är övertygade om att alkoholism bara drabbar andra.
Förklaringen till tobakens tillbakagång är alltså att förr, när folk kunde förvänta sig att ha blivit åldringar redan vid 55 - 60 och dö vid 65 - 70, var det en ganska trevlig vana att gå ut och ta en rök. Men med dagens perspektiv är cigaretterna alldeles för kostsamma i termer av levnadsår och livskvalitet.Det konstiga är alltså inte att rökningen har minskat. Det konstiga är att rökningen fortfarande lever och har hälsan. Det är rätt få produkter som konsumeras dagligen av 10 procent av befolkningen och som går att få tag i dygnet runt och nästan överallt. Varför sker det en nyrekrytering av rökare efter ett halvt århundrade av hårt fördömande av rökning? Förklaringen är att när vi människor övergår från att vara barn till att bli vuxna tvingas vi in i konkurrensen om social status och - ytterst - framgångsrik fortplantning. Det är framför allt viktigt att våga bryta mot föräldragenerationens normer. Det är ju inte där, utan i sin egen generation, man skall vara framgångsrik.
Att gå sin egen väg är ett sätt att visa mod. Det kan vara att gå med i MUF om mamma är fackpamp, att bli buddistmunk om pappa är en framgångsrik bilhandlare, eller bli duktig i någon farlig sport som tar dig till exotiska platser. Men ett av de absolut bekvämaste sätten är att gå ett par meter utanför skolgården, knacka fram en cigg ur paketet och dra ett par demonstrativa bloss när rektorn går förbi. Det är ett billigt och på kort sikt ofarligt sätt att visa att man vågar stå upp för sig själv mot resten av (vuxen)världen. Kan det bli bättre?