Jag vill bli drabbad
Av allt det som innebär att vara människa
Av allt det som det innebär att leva
Av det fasansfulla, hemska, vackra
Vidunderliga livet i förgängligheten
Där allt vi gör är av betydelse
Och där allt vi inte gör påverkar mer än vi tror o vill hoppas
Så inleder Jörgen Henriksson sin dikt "Jag vill bli drabbad" som finns med i presentationsfoldern till utställningen Samtal pågår som invigdes i Göteborgs domkyrka förra söndagen. Utställningen består av målningar, skulpturer och installationer av den så kallade Uppsalagruppen och syftet med utställningen är att peka på vikten av samtal människor emellan.
Med en varningstriangel med en stiliserad bild på en barnsoldat och texten "Paradisets barn" samt intill triangeln ett antal vapen, inleds utställningen och denna installation är ett av de absolut starkaste inslagen. Den manar till temat om samtalet och det är i sanning svårt att hålla tyst eller att inte beröras.
Barnsoldaternas tillvaro och vår egen skiljer sig åt på de allra flesta plan. Men alla är vi människor. Därför kan också det som vi, var och en, säger och gör eller inte säger och inte gör också påverka tillvaron för dessa barn som slitits ifrån sina föräldrar och tvingats till att föra ett krig i ett land långt från vårt. Bortom vardagens diskussioner om valet av lunchrestaurang eller vilken hybridbil vi är i färd med att köpa finns ett annat djupare samtal både om oss själva och om sådant som ligger oss fjärran. Till detta samtal inspirerar denna utställning med dess konstverk.
Det andra konstverket som verkligen talar till mig är konstnären Olof Hellströms skulptur Befrielsen (bilden) som finns tillsammans med ett anslag om den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak som sitter fängslad i Eritrea.
Konstverket föreställer två händer som håller i ett galler. Det skulle kunna vara ett galler till en stängd cell men också gallret till celldörren som håller på att öppnas. För Dawit Isaak är dock celldörren stängd. Isaak engagerade sig för det fria ordet och nu är han bakom lås och bom.
På Expressens kultursida och annorstädes går det att följa räkneverket för varje dag. Senast jag skrev om fallet Dawit Isaak stod räkneverket på 3 000 dagar. I dag står det på 3 463. För varje nytt tal går ytterligare en dag ifrån våra liv och hans. För varje nytt tal står hans familj utan honom. För varje nytt tal blir också undran allt större - vad görs egentligen för att Dawit Isaak ska bli frisläppt?
Diplomati tar tid, sägs det, jovisst, och allt vi gör är av betydelse och allt det vi inte gör påverkar mer än vi tror och vill hoppas.