Att förebygga aborter är bättre än förbud

Ingen skärpt abortlag.  Vid kristdemokraternas kongress i Sundsvall i slutet av juni röstade Mats Odell, Göran Hägglund, Maria Larsson och majoriteten av övriga kongressombud för partiledaren Göran Hägglunds linje och därmed emot alla förslag om skärpt abortlag.  Foto: Ralf Bergman/SCANPIX

Ingen skärpt abortlag. Vid kristdemokraternas kongress i Sundsvall i slutet av juni röstade Mats Odell, Göran Hägglund, Maria Larsson och majoriteten av övriga kongressombud för partiledaren Göran Hägglunds linje och därmed emot alla förslag om skärpt abortlag. Foto: Ralf Bergman/SCANPIX

Foto:

Västervik2007-07-12 00:14
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under det senaste halvåret har abortfrågan aktualiserats i samhällsdebatten, mer än på flera decennier. Kristdemokraterna har återigen visat sig vara det enda parti som lyfter svåra etiska frågor. Ändå påstås partiet ha lämnat sina värderingar. Vissa menar att är dags att bilda ett nytt parti, som helt vill förbjuda aborter. Man bör noga överväga konsekvenserna, innan man gör något sådant.
Enligt mitt sätt att se är det ett liv, eller åtminstone ett potentiellt liv, som avbryts vare sig en abort utförs i vecka sex eller sexton. Önskvärt vore att det aldrig skulle behöva ske, att inga kvinnor blev gravida utan att ha planerat det och att samhällets stöd vore så stort att varje kvinna som ändå blivit oplanerat gravid orkar genomföra graviditeten och föda sitt barn.

Vi måste dock inse att vi lever i en ofullkomlig värld, där det etiskt önskvärda svårligen kan framtvingas när man ser de praktiska konsekvenserna av ett abortförbud. Jag undrar hur de som förespråkar abortförbud vill att man ska tillämpa ett sådant. Vilka straffsatser vill man införa?
En högstadietjej kan bli gravid i samband med sin första fylla. Ett bristande föräldraansvar kan tyckas. Ska trettonåringen bära hela konsekvensen av detta?

Under mina år i missionssjukvården i Tanzania levde vi under en lagstiftning som förbjöd abort. Vid ett tillfälle kom en ung flicka från en folkgrupp med sträng hederskultur, som även tillämpar könsstympning. Hon hade blivit gravid utan att vara gift. Hon bad att få göra abort, annars skulle familjen döda henne. På sjukhuset kunde man inte göra det, utan att riskera fängelse för inhemsk personal och utvisning av utländsk personal. Alternativet var fosterfördrivare, som med all säkerhet inte hade rena instrument eller säkra metoder, varvid den unga kvinnans liv ändå stod på spel. Är det ett sådant samhälle man vill ha?
I Polen har man tillfredsställt kyrkan med en avsevärt strängare lagstiftning än i Sverige, men abortkliniker finns öppet, där kvinnor får abort utförd mot betalning. Det förefaller i mina ögon som dubbelmoral. Är det så det kommer att bli om abortfundamentalisterna får råda?

Abortfrågan är komplicerad, inte tu tal om annat. Kristdemokraterna accepterar den lagstiftning som råder i Sverige, men vill komplettera och förbättra det förebyggande arbetet.
Erfarenheten visar att förebyggande arbete kan ge mycket goda resultat. I Kalmar län genomfördes för ett antal år sedan ett projekt. Unga mötte unga i samtal kring sex och samlevnad, för att öka medvetenheten om hur man undviker könssjukdomar och oönskade graviditeter. Resultatet var mycket gott. Antalet klamydiafall och tonårsaborter sjönk radikalt, i vissa delar av länet till nära noll.

Men det är som med simundervisning. Varje generation måste nås, varje enskild individ måste väckas till insikt om eget ansvar och ansvar för sin partner.
Därför anser jag att Göran Hägglund gör helt rätt, när han i sin proposition vill förbättra det förebyggande arbetet, utveckla ungdomsmottagningarna, kvalitetssäkra samlevnadsundervisningen i skolorna osv. Det är betydligt effektivare än att förbjuda abort.
Jag skulle önska att de som överväger att starta ett abortförbudsparti funderar över följande:
Hur mycket vinner man med ett enfrågeparti, vars partiprogram tillfredsställer samvetet till punkt och pricka, men som endast tilltalar ett fåtal väljare? Når man inte längre i ett parti som finner avvägningar som kan godtas av så pass stora grupper att man har en reell möjlighet att påverka rikets politik?


Debatten under rikstinget visade på stor bredd inom kristdemokratin. Ofullkomlighetstanken säger att ingen sitter inne med den enda, fulla sanningen. I en respektfylld dialog mellan olika uppfattningar kan vi finna hållbara avvägningar i svåra frågor.
Rikstingets beslut, om att tillsätta en bred arbetsgrupp för att se över det medicinsk-etiska programmet, är en garanti för att så också sker. Jag är övertygad om att endast genom tydlig fokus på det förebyggande arbetet kommer vi att kunna nå målet med vår abortpolitik - färre aborter.
DEBATT
Gudrun Brunegård, Vimmerby, är kommun- och landstingspolitiker för kristdemokraterna.