DEBATT: Att fiska gratis på andras vatten ...

Replik till Agne Hansson (c) och Krister Örnfjäder (s).
I VT den 29 juli gav kommunens riksdagsmän sin syn på en ökande fisketurism. Den var positiv och samtliga ansåg att den skulle gagna yrkesfisket och skärgården. Det var anledningen till min begäran att få ett uttömmande svar hur detta skulle ske.
Svar har Hansson och Örnfjäder givit men tyvärr föll Thoréns namn bort, men även han bör redovisa vad han menar med att det är en del av skärgården.
Svaren från de förstnämnda är en omvändelse under galjen och anledningen till detta är med stor sannolikhet ledaren i VT den 30 juli.
Agne Hansson vill avveckla det fria handredskapsfisket, men varför har inte det framförts tidigare? Det har under många år pågått en socialisering av skärgården där markägarna snart är livegna.
Den nya miljöbalken är ett utmärkt exempel på hur allemanssrätten utökas.
Detta skedde i samband med den omfattande och väl genomarbetade sjärgårdsutredningen som tillkom under Anna Linds tid som miljöminister. Arbetet tog två år och överlämnades i januari 2000 och omfattade 135 punkter och förslag som på sikt skulle gynna en positiv utveckling av skärgården. Detta skedde i samarbete med många organisationer och stor enighet.
Det blev en hyllvärmare och som inte beaktats på en enda punkt. Samtidigt pågick arbetet med miljöbalken där man smög in att vem som helst får bedriva verksamhet på annans mark utan samtycke och ersättning till markägare.
Skärgårdsutredningen var bara ett spel för galleriet, medan regeringen i lugn och ro kunde inskränka den enskilda äganderätten utan protester. Ett arbetssätt som socialdemokraterna tillsammans med vänsterpartiet är mycket skickliga på.
På en enkel fråga i riksdagens frågestund för några år sedan ställdes frågan till statsministern efter det att miljöbalken antagits, om han var beredd att ändra den punkten.
Statsministern svarade på sitt sedvanliga arroganta sätt att om någon tänker inskränka på allemansrätten skulle han göra det till en valfråga. Jag undrar varför Agne Hansson och hans parti har accepterat ytterligare intrång i äganderätten?
Historiebeskrivningen och önskelistan vill jag kommentera på två punkter. Den första är att de som förorenar skall betala för detta. Redan på 1980-talet uppvaktade jag, på uppdrag av SFR, dåvarande miljöministern Birgitta Dahl och framförde det kravet som var en punkt i de förslag till en förbättrad marin miljö som yrkesfisket arbetat fram.
Utveckla det kustnära fisket föreslår Hansson, men inte ett ord om på vilket sätt det skall ske. Det har vi hört till leda under flera år. Samtidigt pågår en avvekling av kust- och skärgårdsfisket som tydligen politikerna är omedvetna om. På vår kust har det under många sekler fiskats med selektiva redskap och med hänsyn till bestånden. Det fungerade till den tid då politiker och myndigheter började reglera fisket och fatta beslut över våra huvuden. Internationella överenskommelser och inträdet i EU har bidragit till den negativa utvecklingen ytterligare.
Skarven orsakar stora skador på fiskebestånden och sälen är på väg att spoliera allt fiske. Men någon jakt tillåts ej. I stället läggs miljoner kronor på att utveckla sälsäkra redskap. Försöken har pågått under flera år utan några resultat, något som vi påtalade innan försöken började.
Så till förslaget att inrätta fiskevårdsområden, för tydligen är Hansson omedveten om att det redan finns sådana i skärgården sedan många år.
Nu har vi inte längre kontroll över dessa och därför är det av stort intresse att få svar på hur i dagsläget fiskevårdsområden skall ge det kustnära fisket och lokala vattenägare breddade näringsmöjligheter och inkomster.
Avslutningsvis bör fastighetsskatten och den orättvisa belägenhetsfaktorn omnämnas. Agne Hansson var väl ordförande i bostadsutskottet när den konstruerades och den är inte till fördel för dem som lever på areell näring. Därför fortsätter den negativa verkligheten.
Så till svaret från Krister Örnfjäder som blev det väntade. Han undvek på sedvanligt politiskt maner att ge svar på förändring av den hittills förda skärgårdspolitiken när förslag på ökad fisketurism föreligger. Som en röd tråd i hans svar är budskapet att yrkesfiskarna och fiskevattenägarna skall foga sig i ökande intrång.
Han är naturligtvis medveten om att förutsättningarna är goda med det stöd man nu även har från miljöpartiet vars mål är att stoppa allt yrkesfiske.
Örnfjäder anser att även fiskevattenägarna skall få vara med och dela inkomsterna från fisketurismen. Han tror det skulle vara bra för det skulle innebära inkomster till vattenägarna, som om det inte borde vara en självklarhet.
Men inser inte Krister Örnfjäder att då måste det fria handredskapsfisket avvecklas om detta skall vara möjligt. Västerviks fiskecamp är ett utmärkt exempel på hur man profiterar på andras bekostnad.
Hur blev det med löftena ditt parti gav när veksamheten startade och var tog de vägen?
Jag var med när besluten togs och vet hur ansvariga på alla punkter undvikit att leva upp till det man lovade.
Numera drivs fiskecampen av Forsberg privat som utan att förfoga över en droppe vatten kan profitera på skärgårdsborna och yrkesfisket för egen vinning, något som vi som lärt oss att respektera andras ägande aldrig skulle göra.
Samtidigt fortgår arbetet med att locka hit fler fisketurister från Polen och England, vilket visar på att Västerviks kommun är sämst i Sverige på att värna om yrkesfisket och det enskilda ägandet, men något skall man väl vara bäst på.
Den aviserade utredningen som skall redovisas 2005 kommer givetvis att tillstyrka ökad fisketurism. Såväl natur- som fiskeriverket är statens förlängda arm och får därför följa regeringens direktiv.
Så var det när skärgårdsutredningen genomfördes, för enligt miljödepartementets direktiv fick inte det fria handredskapsfisket behandlas, men det gjorde vi ändå.
Samma sak var den så kallade Bråkenhjelms utredning, för inga förslag fick framföras som skulle inskränka den verksamheten.
Inte ens utländska medborgares rätt till fiske fick beröras. Kurt Wendh, tidigare byråchef på fiskeriverket, fick frågan av mig när han var i Västervik vad han ansåg om den förmånen. Svaret blev att detta är inte klokt, ty först ska vi locka hit utländska turister för att tjäna pengar och när de väl kommer hit upptäcker de att allt är gratis.
Krister Örnfjäder har också det dåliga omdömet att jämföra priset på ett kilo fisk i traditionellt yrkesfiske contra fisketurism.
Samma jämförelse har sportfisket gjort under många år beträffande laxen, och som nedvärderar yrkesfisket på ett förnedrande sätt.
Tyvärr har ingen beräkning gjorts på en politikers kostnader jämfört med ett hederligt arbete. Ett "kommunalt" fiskevårdsområde föreslår Krister Örnfjäder. Ett förslag helt i socialistisk anda som skulle innebära ännu mindre inflytande för fiskvattenägarna.
Förslaget tyder på att Örnfjäder är okunnig om hur ett fiskevårdsområde fungerade innan det enskilda ägandet och kontrollen över egna vatten beskars.
Jordbruksministern konstaterade i fiskeproposionen att en konflikt finns men att hon inte tänker göra något för att mildra den.
Krister Örnfjäders svar gav besked om vad som väntar. Det är ökande fisketurism på vattenägarnas bekostnad, yrkesfisket nedvärderas så att det framstår som en belastning för kommunen.
Allemansrätten utökas i och med att verksamhet får bedrivas utan samtycke och ersättning till markägaren, utländska besökare får campa och fiska fritt för det är så Örnfjäder och hans regering tillsammans med stödpartierna vill forma en levande skärgård i framtiden.

Debatt: Att fiska gratis på andras vatten ...