En region med Blekinge, Smålandslänen och Östergötland skulle kunna vara ett mycket attraktivt alternativ för Västerviks kommuns del. Exempelvis skulle kommunen inte utgöra utposten norrut, kommunens geografiska läge i en sådan region skulle bli mer centralt. Jag är helt övertygad om att sådant kan vara av betydelse när vi talar tillväxtpotential och arbetsmarknadsregion. Det var också så förslaget såg ut som tre erfarna regionpolitiker från Västra Götalandsregionen och Region Skåne skrev om på DN-Debatt i våras. Bakom deras slutsatser fanns sådant som tillväxtpotential och möjligheter för att möta framtidens utmaningar kring kommunikationer och vård. Deras resonemang och slutsatser kring en framtida regionindelning delas också av professorerna Åke E Andersson och David Andersson i skriften Effektiva svenska regioner från Sydsvenska Industri- och Handelskammaren. De belyser de fördelar som finns med större regioner, mer självständiga gentemot centralmakten och byggda bland annat för att maximera potentialen kring tillväxtmöjligheter, infrastruktur, sjukvård, forskning och utbildning.
Dagens länsindelning kom till på 1600-talet då Sverige var en stormakt. Mycket har hänt sedan dess, minst sagt. Våra möjligheter och behov ser annorlunda ut i dag. Kalmar läns befolkningsmängd har legat hyfsat konstant väldigt länge och toppsiffrorna från 1880-talet har ännu inte slagits. Så vad ska vi göra för att människorna som lever i området vi kallar Kalmar län ska bli fler och få det bättre?
Att följa råden ovan är ett alternativ. Dessvärre ser den politiska verkligheten och de politiska viljorna annorlunda ut. Skåne sneglar mot Kronoberg och Jönköpings län vill vara en region för sig själv. Det är helt enkelt snårigt det här.
I förra lördagens VT gläntade kommunalrådet och regionförbundets ordförande Harald Hjalmarsson (M) på dörren till en eventuell delning av Kalmar län och i måndags ryckte två av länets kristdemokratiska toppar ut med iver för att slå vakt om ett enat Kalmar län. Delning eller ej, det viktiga är att det görs en konsekvensanalys. Oavsett vilket ingångsvärde eller vilken ståndpunkt politikerna har är det oerhört viktigt att de kommer att vara lyhörda inför analysens resultat.
Oavsett var man står i frågan är det tack och lov inte många som ifrågasätter en utredning eller konsekvensanalys kring regionindelningen.
Sverige ska delas in på ett nytt sätt, det ska hålla en tid framåt och det ska vara inriktat på att få ut så mycket som möjligt av vård, kommunikationer, utbildning, och arbetsmarknadsregioner. Då är det inte konstruktivt att bångstyrigt hålla fast vid 1600-talets länsuppdelning.
Skulle det sedan visa sig att det nuvarande länet har potential också inom en ny region, då är jag den förste att också fortsätta strida för ett enat Kalmar län. Men först då - när stenarna som fortfarande ligger orörda har vänts och vridits.