Arbetarna tar de verkliga riskerna
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tolkar det du skriver som att företagarna förtjänar sina vinster eftersom de riskerat kapital när de startat företaget, att detta "risktagande" skapar förutsättningarna för vinsten, samt att arbetarrörelsen inte begriper detta. Jag hävdar att arbetarrörelsen alltid varit på det klara med att ett företag måste startas för att gå med vinst, något som inte existerar kan ju inte gå med vinst.
Något större "risktagande" för företagarnas del handalar det i de flesta fall inte om. Om något skulle gå fel för företagaren så brukar staten vara snabb att skjuta till hjälp. Detta har vi sett många gånger om, i synnerhet under borgerliga regeringar.
Nej, de som tar de verkliga riskerna är arbetarna. Företagaren har makten och kan kasta ut arbetarna i arbetslöshet eller flytta företaget utomlands. Ett fint exempel på detta är Electrolux i Västervik som flyttades till Ungern trots mångmiljonvinster.
Du missar även att de flesta företagsägare inte startat sina företag, de största företagen i Sverige är ganska gamla. Det kvittar också om företagsägaren startar ett företag om han inte har arbetare som arbetar åt honom, utan arbete - inget värde. Vad det gäller det kapital som satsas när ett företag startas så har väl ganska få företagsägare arbetat ihop detta kapital på en arbetarlön, ofta har detta kapital ärvts, lånats eller tagits från ett annat företag.
Vad det gäller utsugningen så är det väl ganska uppenbart att arbetarna skapar värde som företagsägaren lägger beslag på. Hur uppkommer annars hans vinst, ur tomma intet?
Du tycks ta fasta på begreppet arbetsgivare, att arbetsgivaren skulle ge arbetet till arbetare. Faktum är att arbetsgivaren anställer arbetarna av den enkla anledningen att de ska framställa värde honom.
Att rätten till arbete skulle vara ett löjligt krav, likvärdigt med att krav att någon annan skulle ta vara på en, är ett för mig märkligt påstående.
Rätten till arbete är inte konstigare än att varje människa ska ha rätt till försörjning. Inom det kapitalistiska systemet är nämligen lönearbete det enda sättet att försörja sig för majoriteten av befolkningen. Arbetslöshet är dessutom slöseri för den enskilde såväl som för samhället.
Att arbetarrörelsen i många avseenden motarbetat företagen är det väl ingen som förnekar. När företagens enda intresse är vinst till vilket pris som helst, vinst som endast kommer ett fåtal till gagn, så har arbetarrörelsen ställt sig på tvären. Arbetarrörelsen har framför vinstbegäret satt arbetarnas och samhällets bästa i första rummet. Arbetarrörelsen har alltså tvärtemot vad du påstår verkligen arbetat för att göra förhållandena bättre för arbetare. Det är just möjligheten till förbättring som är grundbulten i arbetarrörelsens ideologi och verklighetsbild Det är vinstbegärets verklighetsbild som krossas om arbetarna får det bättre inte tvärt om.
DEBATT
Jacob Hoffsten, Västervik, företräder socialistiska partiet.