OLA MÅRTENSSON: Är snällismen på väg tillbaka?

De senaste veckornas diskussioner kring hur Sverige ska regeras har i mångt och mycket drivits upp av Sverigedemokraternas position vid sidan av blocken - och att partiet kan komma att utgöra vågmästare. De andra partierna har tydligt deklarerat att de inte kommer att göra sig beroende av SD och då gäller det för så väl opposition som regering att ta ansvar för sina
löften och fullfölja den politiken. Debatterna och diskussionerna kring detta har skymt de andra två historiska politiska sensationerna, Socialdemokraternas
kollaps och borgerlighetens ökade stöd. Väljarna gav trots allt ett ökat stöd till
Alliansen i valet - att majoriteten gick förlorad beror helt på att det är fler partier som ska dela på mandaten.Som jag kommenterade i veckan så, innebär inte regeringen Reinfeldt II några stora överraskningar politiskt; valmanifestet är omformulerat till regeringsförklaring. Inte heller innebar personuppsättningen några våldsamma omkullkastningar. Jag skulle exempelvis gärna sett ett skifte i justitiedepartementet och i näringsdepartementet. Däremot var det en positiv nyhet att Reinfeldt införde en landsbygdsministerpost. Kanske kan denna ge ett ökat fokus på frågor som är aktuella och helt avgörande för alla oss som inte är bosatta i de tre storstadsregionerna.Däremot hade jag önskat Nyamko
Sabuni kvar som integrationsminister.
Inte minst med anledning av att Sverigedemokraternas inträde i riksdagen
säkert kommer att göra integrationspolitiken mer omdebatterad än tidigare.Nyamko Sabuni har varit mycket tydlig i den integrationspolitiska debatten. Hon har kanske inte alltid haft exakt rätt svar på precis alla frågor, men hon har vågat ifrågasätta och lyfta kontroversiella förslag till diskussion. Att hennes intention har varit att skapa bättre förutsättningar för integration går inte att ifrågasätta. Däremot har hon synts allt för lite - inte minst i valrörelsen. Snarare borde det vara mer Nyamko Sabuni i integrationspolitiken än mindre. Nu har Reinfeldt och Jan Björklund valt det senare och det kommer säkert att få politiska konsekvenser - både på det
integrationspolitiska området men också på det partipolitiska. Erik Ullenhag är en mycket kunnig och engagerad politiker . Däremot är han också ganska kritisk till en hel del av Sabunis förslag på integrationsområdet, något som Ekot uppmärksammade i går. Han anses också representera den social-
liberala delen av Folkpartiet. I och med att Ullenhag nu gör Birgitta Ohlsson sällskap i regeringen har Folkpartiets vänsterfalang stärkts och kanske är det som Lars Leijonborg kallade snällismen, på väg tillbaka in i det liberala partiets finrum. Regeringen kommer inte att kunna slå sig till ro - vare sig med integrationsfrågorna eller på något annat område - förhandlingar, överläggningar och diskussioner mellan partierna i riksdagen kommer att krävas mycket mer än tidigare. Med andra ord kommer det sannolikt att innebära att riksdagens makt kommer att stärkas under mandatperioden och likaså den enskilda ledamotens makt. Att regeringen förlorade sin majoritet är trist och beklagligt på många sätt - men inget ont som inte för något gott med sig.

Ola Mårtensson: Är snällismen på väg tillbaka?