För inte så längesedan gjorde den politiska ledningen stora misstag i den kommunala ekonomin. Fantasiprojekt och dålig kontroll upprepades ofta. Resultatet blev stora underskott. Revisorer som kritiserade byttes omedelbart ut. Nya kreativa möjligheter skapades.
Kommunens verksamheter och fastigheter såldes till bolag. Nämnder lades ner under förvirrande och vilseledande former. Antalet förtroendevalda minskades. Storleken på barngrupper ökade. Man tog bort särskilda skolinsatser för behövande elever och yrade om inkluderande skolformer. Försämringar inom hemtjänst och vård kallades effektiviseringar. Kultur och Fritid lades ner. Exemplen kan staplas på varandra.
Skalbolagsmodellen utvecklades vidare. Huvudsyftet var att på diverse sätt fördela kostnader och inkomster på det mest ”fördelaktiga” sättet. Oftast genom att regelbundet tömma dotterbolag på överskott. Döttrarna har ofta monopolverksamhet, så avgifter kan höjas obegränsat. Intäkterna i dessa bolag balanseras sedan inom koncernen.
Det ledande partiet hade som mantra att inte höja skatten, man löser detta avgiftsvägen.
Förvaltningsbolaget blev den enda banken för dotterbolagen med orimligt höga räntor. Lånar in för mellan 0,4 och 2,5 procent, snitt runt 1,2 procent. Lånar ut för 3,5 till 5 procent. Innanför skalet följs knappast några regler som har med offentlighet att göra. För att slippa insyn får den följsamma ekonomichefen i kommunen bli VD för skalbolaget enligt principen ”ju färre kockar ju bättre soppa”.
Den traditionella rivalen bjuds på soppan under ett par år. Därefter smakar soppan så bra även för denne att denne, att den tycks fortsätta med samma recept.
Detta snedvrider den kommunala beskattningsmodellen. Med avgifter istället för skatt blir en pensionär som efter skatt får ut 5000 kronor, belastad med lika många kronor i avgifter som en person med 40 000–60 000 kronor i månadslön.
Med skattefinansiering bidrar båda med 21,16 procent så kommer båda betala i relation till bärkraft för diverse olika kommunala tjänster.
Avkastningskravens utformning drabbar de med lägst inkomster hårdast eftersom deras valfrihet är mindre.
Demokratin blir ett pampvälde. Ekonomichefen i kommunen har således det schizofrena uppdraget att förhandla med sig själv i sina olika positioner. Detta delar han med fem politiker som sitter i skalbolagets styrelse Denne VD sitter samtidigt på stolen som ekonomichef i kommunen som huvudsakligen styrs av samma politiker. Maktkoncentration är osund och skapar rädsla för insyn vilket märks vid nyrekryteringar.
Jämför med Eniro, SCA, Telia och Nordea som alla bedrivit oegentligheter med revisorernas tysta samtycke.