Apropå Thailand: Demokrati javisst - om jag vinner!

Västervik2014-02-07 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Marita Ulvskog, född 1951, är EU-parlamentariker (S) och har haft flera andra toppjobb för partiet. Hon har berättat att det kändes som en statskupp när de borgerliga vann valet 1976.

Men känslor är en sak, att handla en annan.

Ulvskog, som då bara upplevt S-regeringar, ifrågasatte inte vårt folkstyres princip om växling vid makten. Att tycka att valutgången var fel och att motståndarna stod för en dålig politik, det var ingen anledning att börja tala om fusk eller ta till handgripligheter.

Men just så är det i många länder där man säger att demokrati är bra, men har svårt för dess regler.

Det förekommer att en part redan innan rösterna räknats färdigt utropar sig som segrare. Vinner motparten skylls det på fusk.

Och blir segern, som fallet var i Thailand 2011, så massiv att frågan om fusk faller, hävdar oppositionen där att regeringen vann med vallöften som jämställs med korruption - varför regeringen egentligen är illegitim och måste gå.

Med en sådan syn på folkstyrets metod blir det problem, även i ett jämförelsevis välbeställt och fritt land som Thailand.

Thailand har i alla fall upplevt fredligt byte av regering.

Så är det inte hos grannarna i väst och öst. Maktskifte har varit otänkbart i militärdiktaturen Burma. I Kambodja skapades fred och installerades ett demokratiskt system till oerhörda kostnader för världssamfundet. Men kvar i toppen sitter Hun Sen. Där placerades han när Vietnam 1979 störtade röda khmerernas terrorregim.

Trevligare är Thailands grannar i söder. Men inte heller i Malaysia och Singapore tycker de som nu styr att maktväxling är självklar i en demokrati.

I Indonesien fick demokrati på 90-talet. I juli hålls presidentval. Nuvarande innehavaren av presidentämbetet får inte ställa upp mer. Det verkar kunna bli ett maktskifte.

Det gäller även ”världens största demokrati”, Indien, där val av nytt parlament i New Delhi sker under perioden 16 april 13 maj. Fusk, våld och röstköp smutsar alltid en indisk valrörelse, men det som oroar denna gång är snarast följderna när en koalition dominerad av kongresspartiet förlorar till hindunationalister med tvivelaktig förmåga att hålla ihop det mångkulturella landet.

Medan det av militärkupper och terror drabbade Pakistan i fjol kunde fira den första fredliga övergången från en civil regering till en annan präglades valet i Bangladesh 5 januari av motsättningar liknande Thailands. I många år har två kvinnor, den ena dotter och den andra maka till mördade politiska ledare, bekämpat varandra. Valet i januari bojkottades nu av oppositionsledaren. Krisvarning!

Medan demokratin efter ett långt inbördeskrig i praktiken är avskaffad i Sri Lanka står det och väger i Nepal, också med ett blodigt nära förflutet. I valet i november vann de moderata krafterna. Förlorarna, partier som kallar sig kommunister och maoister, knorrar men har uttryckt vilja att samarbeta om en ny grundlag.

Det är ovisst hur det går. Precis som överlag för Sydasiens demokrati.