Alliansens politik leder till en sorteringsskola
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De föreslår att skolmognadsprov ska kunna införas och att betygsliknande omdömen ska kunna ges till sjuåriga barn. Jag är övertygad om att det kan få allvarliga konsekvenser för ett barn att i så tidig ålder få veta att man inte är godkänd. Vi socialdemokrater har istället drivit igenom att alla elever redan från första årskursen har rätt till en framåtsyftande individuell utvecklingsplan. I planen, som arbetas fram tillsammans med elever och föräldrar, tydliggörs vad som krävs för att eleven ska nå målen. Med hjälp av de individuella utvecklingsplanerna kan kunskapsbrister upptäckas i tid och rättas till tidigt.
Viljan att sortera och dela upp elever sätter också avtryck i gymnasieskolan. Högeralliansen vill avveckla det individuella programmet i gymnasieskolan och förlänga kommunernas skyldighet att tillhandahålla grundskoleutbildning till 18 års ålder. I praktiken innebär förslagen att ungdomar som inte når målen hålls kvar i grundskolan tillsammans med tretton- och fjortonåringar till dess de fyller arton år, samtidigt som deras jämnåriga kamrater påbörjar och slutför en gymnasieutbildning. I högeralliansens skola försvinner möjligheten att få en andra chans i gymnasieskolan. Vi socialdemokrater vill utveckla det individuella programmet istället för att avveckla det. Det sker genom resursförstärkningar och ökade krav på resultat. Målet är självklart att de elever som går det individuella programmet ska få den hjälp och det stöd som krävs för att de ska komma in och fullfölja ett nationellt program. Det målet uppnås bäst tillsammans med jämnåriga.
Högeralliansen är också överens om att sänka kunskapskraven för de elever som går en yrkesutbildning. Detta förslag går i helt motsatt riktning mot de frågor som jag får från många lärare och elever när jag besöker yrkesförberedande program. De frågar istället hur de kan möta de allt större kraven på kunskap och kompetens som kommer från dagens och morgondagens arbetsliv.
Jag vill, till skillnad från högeralliansens företrädare, möta de förväntningar som finns från arbetslivet, elever och lärare och höja kvaliteten och statusen på de yrkesförberedande utbildningarna.
Högeralliansen saknar en politik för att bryta skillnaderna i resultat mellan elever och mellan skolor och de blundar för friskolornas segregerande effekter. I Skolverkets rapport "Skolor som alla andra? Med fristående skolor i systemet 1991-2004" betonas att "I fråga om segregerande tendenser till följd av fristående skolor i de kommuner som har många fristående skolor kan det finnas anledning att följa utvecklingen uppmärksamt." Jag delar den uppfattningen och för mig som socialdemokratisk skolminister är det självklart att alla skolor ska vara bra skolor. Fristående skolor kan fungera som ett komplement till den kommunala skolan, men etableringar av nya fristående skolor får inte leda till sämre undervisning för barnen i den kommunala skolan. Därför är det viktigt att segregationsrisker beaktas när en fristående skola ska godkännas och att kommunernas inflytande vid etableringar av fristående skolor förstärks väsentligt.
För att nå målet om att alla skolor ska vara bra skolor krävs det att de skolor som har störst behov prioriteras. Under de kommande två åren satsar vi socialdemokrater därför på de skolor som har svårast förutsättningar. Resurserna ska bland annat användas till insatser för språkutveckling för elever med utländsk bakgrund, både när det gäller svenska språket och modersmålet. Läsutveckling och samverkan mellan hem och skola ska prioriteras. Moderaterna har röstat nej till dessa satsningar och avfärdat dem som "rent kosmetiska insatser".
Vi socialdemokrater kommer aldrig att acceptera en politik som innebär att utbildningen blir bättre om den delas av färre. Utbildningspolitiken ska skapa förutsättningar för alla att delta i ett livslångt lärande. Alla ska med. Så enkelt är det!
DEBATT
Ibrahim Baylan är socialdemokratisk skolminister.