Aleviter i Turkiet: Ljusets folk kräver sin rätt

Västervik2011-12-27 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så här års kanske öppenheten för livsåskådningsfrågor är större än vanligt.

Så var så god: En för Sverige ny religion - som kanske också är en av världens äldsta.

Dess centrum är Turkiet.

Dess bekännare kallas aleviter.

De kallar sig Turkiets största minoritet utan mänskliga rättigheter.

I Turkiet finns minst tio miljoner aleviter, i EU-Europa en miljon, därav i Sverige minst 7 500, enligt deras uppgifter.

I Turkiet, med inemot 80 miljoner invånare, kan det verkliga antalet uppgå till 20 miljoner, bland både etniska turkar och etniska kurder.

Varför så osäkra siffror?

Jo, aleviterna har alltid haft problem med överheten, senast Kemal Atatürks likriktande nationalstatsbyggare och dagens lättislamistiska regering. Att dölja sin tro, att låtsas vara rättrogen muslim, har varit en överlevnadsstrategi. Ty kemalisterna och islamisterna må annars vara som hund och katt, men är överens i sin skepsis, ja fientlighet mot aleviterna.

Med motsvarande drygt 40 miljarder kronor om året i skattepengar från det statliga religionsverket Diyanet predikas sunniislam i 85 000 moskéer och av 100 000 imamer.

Aleviterna betalar skatt för att deras barn i skolan ska undervisas i - omvändas till - en tro de inte omfattar.

Det finns ingen domare, general eller guvernör som kallar sig alevit.

Ledaren för det största oppositionspartiet är alevit men det är inget han skyltar med.

Det pågår en väckelse för att skapa kunskap och vinna upprättelse.

Erdogan Cinar är arkitekt, entreprenör i hotellbranschen och har sedan 2004 gett ut en rad böcker om aleviterna.

Den första hette "Aleviternas hemliga historia".

Hans senaste bok handlar om det han kallar folkmordet i Dersim 1936-39 på alevitiska kurder - en händelse Turkiets premiärminister Erdogan nyligen bad om ursäkt för på statens vägnar.

Premiärministern har fått beröm för demokratiseringen, för att ha sträckt ut handen till etniska och religiösa minoriteter. Men han säger ett och gör något helt annat, enligt Cinar.

Cinar säger att aleviter inte tror på samma Gud som muslimer.

"Allt är Gud. Vi tror inte på en Gud utan på existensen. Att dela upp existensen i skapare och skapat är dumt. Det är samma sak. Vi tror inte på en Gud som övervakar människorna och straffar dem efter döden. Vi tror inte på döden. Vi är energi. När vi dör tar energin andra former. Vi kommer från ljuset och vänder åter till ljuset. Vi tror på evolution, som från blomma till människa - och något annat i framtiden".

Vetenskapsmän anser att aleviterna bekänner en blandning av religiösa föreställningar som genom historien nått och parkerat i Anatolien.

Många aleviter anser att deras tro är turkisk islam. Men aleviter behöver inte be fem gånger om dagen, fasta under Ramadan eller vallfärda till Mecka. De går inte i moskén. Vid gudstjänsten deltar män och kvinnor i en bönedans. Kvinnor bär inte slöja. Dede, farfar, är namn på en religiös ledare. Hans kvinnliga motsvarighet kallas Ana, mor.

Aleviterna är kända för livsregeln "Vakta din tunga (tig om din tro för att undvika problem och tala vänligt), Vakta dina händer (handla rätt) och Vakta dina begär."

Det är vanligt att härleda begreppet alevit till Ali, profeten Muhammeds kusin och svärson och den fjärde kalifen, hyllad särskilt av shiamuslimer. Det är fel, säger Cinar. Alevit kommer av ett ord som betyder ljus. Aleviterna är Ljusets folk.