Ålandsmodellen lovordas av Sipri
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I 150 år har demilitariseringen gällt på Åland. I dag tas statusen som vapenfri zon som självklar av både ålänningar och omvärlden. Och internationellt är ögruppen ett spännande exempel på hur komplicerade konflikter fått sin lösning. Delegationer från oroshärdar i hela världen kommer för att på plats studera Ålandsexemplet.
Denna intressanta fråga diskuteras nyligen på ett seminarium på Armémuseum arrangerat av Ålandskontoret i Stockholm. Bland föreläsarna fanns också folkrättsprofessorn Ove Bring, som under åren noga satt sig in i Ålandsfrågans bärkraft och trovärdighet.
Helt klart är att Ryssland vid övertagandet 1809 av Finland och Åland hade ett hot riktat mot Sverige. "Pistolen var riktad mot Sveriges hjärta, Stockholm" som ryssarna uttryckte det.
Ove Bring bedömer det avtal som träffats om Ålands ställning som livskraftigt. Föregångaren till FN, Nationernas Förbund, lyckades formulera ett avtal som hållit i snart 100 år. De tio stater som skrev under avtalet har sedan dess känt stor tillfredsställelse med innehållet. I europeiska sammanhang talas numera allmänt om Ålandsmodellen som förebildlig.
Sipri-chefen Alyson JK Bailes svarar jakande på frågan om demilitarisering enligt åländsk modell har någon chans till framgång i omvärlden. Det kan vara lösningen längs gränsen mellan länder som är i konflikt. En sådan demilitariserad zon fanns mellan Norge och Sverige, när Norge blev självständigt. Och i dag finns sådana gränser mellan Ryssland och Kina och mellan Nord- och Sydkorea. Sipri-chefen tycker dessutom att Ålandsmodellen är positiv, öppen och aktiv snarare än restriktiv, instängd och självisk.
Sipri-chefen kom annars med alarmerande siffror om militärutgifter och vapeninnehav. Statistik som tagits fram och som bygger på offentliga uppgifter och som klart kontrasterar mot de fredliga förhållanden som just nu råder i norra Europa. Eller vad sägs om att världens militärutgifter uppskattades under fjolåret ha uppgått till ofattbara 1 118 miljarder dollar eller 173 dollar per person i hela världen. Militärutgifterna under fjolåret motsvarar en ökning med drygt tre procent och med hela 34 procent under en tioårsperiod. USA självt svarar för cirka 80 procent av ökningen, vilket är den enskilt mest avgörande faktorn för den stigande trenden. USA har också högsta andelen med 48 procent, långt mer än Frankrike, Japan, Kina och Storbritannien som kommer närmast efter med 4-5 procent vardera.
För att avsluta sifferexercisen skall sägas att åtta stater förfogar över mer än 27 000 kärnstridsspetsar. Cirka 440 kärnvapen finns färdiga att avfyras från amerikanskt eller Nato-flyg, utplacerade vid åtta baser i sex Nato-länder i Europa. Moderniseringen av av de fem kärnvapenstaternas arsenal fortsätter.
Det är i det ljuset som beskedet från Nordkorea om kärnvapentester känns ännu mer alarmerande. Vad händer om Iran skaffar kärnvapen?
Enligt demilitariseringsavtalet finns exempelvis förbud mot att till exempel Sverige inte får ha mer än ett fartyg inom åländskt sjöterritorium. Det räcker om Gladan befinner sig där. Systerfartyget Falken får inte komma samtidigt. Då är det en kränkning av Ålandskonventionen.
Kolumnen