DEBATT: Affärslivets sociala luftpastejer

Affärsmännen tror att de försvarar fri företagsamhet när de deklamerar att företagens uppgifter inte "bara" är att sträva efter vinst utan också att gynna önskvärda "sociala" syften; att företagen har ett "socialt samvete" och tar sitt ansvar att tillgodose arbetstillfällen, motverka diskriminering och undvika föroreningar på stort allvar, liksom alla andra idéer som är på modet bland dagens uppsättning reformister. I själva verket predikar de - eller skulle göra om någon tog dem på allvar - ren och oförfalskad socialism. Affärsmän som talar på det här sättet är ovetande marionetter för de intellektuella strömmar som underminerat det fria samhällets grundvalar de senaste decennierna.
(Ekonomipristagaren Milton Fried-
man citeras i en nyutkommen bok
om modeflugan CSR, Corporate
Social Responsibility)
Det är bara inom det kapitalistiska systemet som företagare tvingas ta hänsyn till sina kunders önskemål. Genom att erbjuda något som andra är beredda att betala för kan man tjäna pengar. Detta enkla faktum är grundläggande för att man skall förstå hur stora delar av världen blivit rik.

Vänsterns propaganda om att vinst är lika med utsugning, har satt sig i så många människors medvetande att även företagsledare gärna köper sig fria från dåligt samvete. Ibland blir det harmlösa PR-jippon, i värsta fall något som går emot företagets intressen.
När småföretagare i Västervik går på seminarium i etik (rapporterat i gårdagens VT), hur skall budskapet tolkas? Att vanliga enkla hedersbegrepp inte längre räcker i affärslivet? Att småföretagare behöver hjälp av etikkonsulter, för att bete sig moraliskt? Att det är fult att tjäna pengar på affärer utan etisk auktorisation? Eller vad?
Kristian Karlssons bok Avlatsindustrin (Timbro) är en försvarsskrift för rätten till fritt företagande och fri handel. En gedigen lunta som kretsar kring modebegreppet CSR, Corporate Social Responsibility eller företagens sociala ansvar. På flera sätt beskriver Kristian Karlsson varför regleringar, inskränkningar och etiska regler för företag inte sällan motverkar sitt syfte.
CSR är ett påhitt av självutnämnda världsförbättrare. Det är en självklarhet att företagen påverkar mer än sina kunder och leverantörer, de anställda och aktieägarna. Men det har andra intressen ingen anledning att lägga sig i. Företagens ansvar är först som sist att skapa vinst och hålla sina avtal. Vill ägarna därutöver prestera någonting annat är det deras ensak. Men här finns en spänning mellan en strikt affärsmässig hållning å ena sidan och behovet av att visa upp en etisk policy å andra sidan.
Kristian Karlsson är också kritisk mot så kallat etiska fondförvaltare med KPA i spetsen. Grundligt och upplysande går han igenom vilka olika mekanismer som vädras för att definiera vilka företag man kan investera i, eller vilka som bör undvikas. Inte oväntat stöter han på de märkligaste avvägningar.
KPA, som förvaltar en stor del av de kommunanställdas pensioner, har inga aktier i Ericsson. Eftersom Ericsson Microwave Systems tillverkar radarsystem till försvaret, passar inte Ericsson in i mallen som etiskt företag.

Exemplet visar hur befängt det kan bli. KPA köper nämligen glatt svenska statspapper, trots att staten äger fabriker som tillverkar sprit, har monopol på spel och dessutom köper vapen till polis och försvar varje år. På vilket sätt är det mer etiskt att efterfråga radarsystem än att producera och tillhandahålla dem?
Mycket av etiksnacket kring företagen är luftpastejer. Företagare och företagsledare har ingen anledning att känna dåligt samvete. Man hjälper inte välstånd och utveckling på traven genom ännu fler regler och lagar och förpliktelser - kommenderade eller självpåtagna - för att balansera profiten. Snarare undergräver man.

Debatt: Affärslivets sociala luftpastejer