Det sades att Donald Trumps kampanj för att bli Republikanernas presidentkandidat skulle misslyckas snabbt, och att partiets väljare tidigt skulle inse vikten av en mer seriös kandidat. Men ju längre kampanjen har pågått, desto bättre har Trumps opinionssiffror sett ut. I en mätning från Monmouth University nyligen hamnade stödet för Trump bland republikaner och republikanskt sinnade väljare på hela 41 procent, långt före tvåan Ted Cruz på 14 procent.
Inte ens den förödande kritiken mot Trumps förslag om att neka muslimer inresa i USA tycks ha påverkat opinionen. Enligt en undersökning som gjordes av opinionsinstitutet Rasmussen anser 70 procent av de republikanska väljarna att Trump är den mest sannolika presidentkandidaten; nästan lika många, 66 procent, håller för övrigt med om att det behövs ett tillfälligt inresestopp omfattande samtliga muslimer för att myndigheterna ska få möjlighet att utreda vilka som potentiellt är terrorister.
En av Trumps konkurrenter, Jeb Bush, kallade den excentriske miljardären ”rubbad” (unhinged). Bedömningen torde delas av människor över hela världen. Men det går inte att komma ifrån att Trumps tillvägagångssätt, åtminstone hittills, har varit framgångsrikt och haft sin egen rationalitet. Ingen presidentkandidat bortsett från Clinton är mer välkänd. Ingen är heller mindre omtyckt. Trumps popularitetsnetto bland amerikanska vuxna är -27, att jämföra med -4 för Clinton och -3 för Ted Cruz. Men alla vet vem Trump är, och alla konkurrenter måste förhålla sig till honom.
Att i Trumps läge göra sig till impopulär bland landets muslimer är dessutom en lågriskstrategi. Muslimer utgör en liten del av den amerikanska väljarkåren, omkring en procent, och identifierar sig i allmänhet inte med republikanerna. Betydligt mer står då att vinna på att komma med enkla lösningar på den fråga som alltfler väljare ställer sig, nämligen hur terrorismen ska bekämpas. Bara 55 procent av amerikanerna säger i en mätning från Gallup att de litar på att staten kan skydda dem från terrorangrepp; hälften av de tillfrågade oroar sig över att själva bli offer för terrorismen.
Och detta får också antas vara tanken i nästa steg, att vinna presidentvalet inte genom att få minoriteternas förtroende utan genom att få missnöjda och oroliga vita väljare att rösta. En sådan kalkyl ter sig dock säkerligen lika moraliskt förkastlig som praktiskt ogenomförbar för partiet.
Därmed innebär Trumps framgångsrika kandidatur ett svårlöst dilemma för det republikanska partiet. Det är högst osannolikt att han verkligen skulle vinna ett presidentval mot demokraternas huvudkandidat Hillary Clinton. Men om partiet å andra sidan ratar Trump, kan han ställa upp i presidentvalet som oberoende kandidat och ta med sig tillräckligt många väljare för att republikanernas kandidat ska förlora.
Oavsett hur det blir, märks Donald Trumps närvaro redan nu i debatten och tonläget inom partiet. De andra kandidaterna måste inte bara förhålla sig till Trump, de måste också delvis anpassa sig. Konkurrenten Ted Cruz, väl så konservativ i sakfrågor men med något lägre profil, har sagt att hans strategi är att överösa Trump med kärlek och innesluta den ökände fastighetsmagnaten i en björnkram.