Premiärminister Shinzo Abe, liberaldemokratiska partiet (LDP) har sedan 2012 givit politisk stabilitet åt Japan. LDP har med partiet Komeito en betryggande majoritet i parlamentet. Oppositionen är i det närmaste utraderad. LDP har i stort sett lett Japan de senaste 40 åren.
Premiärministern har satsat på en proaktiv ekonomisk politik för att få ned statsskulden, som per capita är större än Greklands! Abenomics, som politiken kallas, har satt fokus på expansiv penningpolitik, avregleringar, löneökningar och försök att få fler kvinnor ut på arbetsmarknaden.
Hur har det då gått för Japan? Professor Marie Söderberg vid Handelshögskolan och tidigare svenske Japan-ambassadören Lars Vargö söker vid ett seminarium på ABF-huset i Stockholm besvara frågorna om Japans framtid. De bägge tillhör den absoluta eliten i Sverige vad gäller kunskaper och insikter om japanskt samhällsliv.
Ja, svaret är att det går bättre och bättre både ekonomiskt och politiskt. Värdet på Tokyobörsen har fördubblats. Företag redovisar rekordvinster. Hälften av företagen är skuldfria. Infrastrukturen med vägar och tåglinjer är i världsklass. Men fortfarande återstår mycket.
Japan har en åldrande befolkning. Av nära 130 miljoner invånare bor en tredjedel, 36 miljoner, i Stor-Tokyo. På några års sikt kan Japan tappa motsvarande Norges befolkning. Unga japaner väljer att leva ensamma och avstå från att skaffa barn. Immigration är inget Japan förespråkar. Japan har tagit emot fem flyktingar från Syrien. Japans bistånd går ut på att hjälpa flyktingar i områden nära sina länder.
Ett annat problem gäller energin. Efter Fukushima-katastrofen 2011 har nu åter 2 av 50 kärnkraftverk öppnats. Men efterfrågan på energi för företagen är betydande. Låga priser på olja och gas har till dags dato tjänat landet. Frågan om kärnkraftens framtid är prioriterad.
Japan har delvis ansträngda relationer med grannländerna Kina och Sydkorea – problem som funnits sedan andra världskriget som annektering av land och utnyttjande av sexslavar. Men det finns också med Kina och Ryssland olösta territoriella frågor, som hängt med i decennier.
Japan å andra sidan ser sig komma i skuggan av Kina, världens största eller näst-största ekonomi. Kina får inte bli för starkt menar många japanska politiker. Senaste tiden har premiärminister Abe visat intresse för närmare samarbete med Putins Ryssland i ett försök att få in en kil i samarbetet mellan Kina och Ryssland.
Japan fick efter amerikanska påtryckningar i 1947 års konstitution så kallade försvarsstyrkor – alltså styrkor som bara får användas för att försvara landet mot inkräktare. En debatt pågår nu om att omtolka paragraf 9 i denna konstitution – en omtolkning som skulle ge Japan möjligheter att använda styrkor även utanför landets gränser. Premiärministern och ledande jurister har här olika uppfattningar. Vad som saknas enligt Lars Vargö är en säkerhetspolitisk struktur i regionen, som bättre skulle kunna lösa akuta problem.
Trots de problem som nämnts är Japan en stabil demokrati med hög levnadsstandard och bildningsnivå. Det är ett hierarkiskt samhälle, där unga visar äldre vördnad och respekt och där japansk kultur är dominerande. Högerextrema krafter finns. Men det förefaller som om myndigheterna har god kontroll på dem.
Japan och dess regering sätter nu stora hopp till Tokyo-OS 2020. Då skall åter Japan visa omvärlden vilken kraft som finns i detta land.