Västerviks kommun kan inte göra en egen säkerhetspolitisk bedömning. Den bör snarast ta fram en handlingsplan mot våldsbejakande extremism.
Det känns som en helt annan tid, men är inte ens ett halvår sedan. I början av juli kallade Joakim Jansson, räddnings- och säkerhetschef i kommunen, och Melker Engström, ambulanschef, till presskonferens om en kommande informationskampanj.
De berättade om och varnade för sommarens faror: brännskador, getingstick och risk för att drunkna. En av de vanligaste olyckorna var skador i samband med grillning, berättade de bland annat. ”Vi har en vision om att ingen ska skadas eller dö i olyckor. Därför åker vi runt och informerar människor om sommarfaror”, förklarade Joakim Jansson.
I dag, fem månader senare, ser hotbilden lite annorlunda ut, för att uttrycka det milt. Efter terrordådet i Paris och den höjda hotnivån i Sverige, är inte solsveda och spritkök det första man tänker på när man funderar på säkerhet. Inte heller på levande adventsljus eller nyårsraketer, som Västerviks kommun också brukar informera om.
Jakten på terrorister och extremisternas hot i Sverige påverkar oss alla, oavsett var vi bor. Riskerna är säkert störst i större städer, och i andra europeiska länder, men också Västervik berörs. Gripandet av Mutar Muthanna Majid visar också att misstänkta attentatsmän i princip kan finnas var som helst. Boliden i Västerbotten är en mycket, mycket mindre ort än vår kommun.
I det läget är det anmärkningsvärt att Västervik inte tagit fram en handlingsplan mot våldsbejakande extremism. Något arbete verkar inte heller pågå. Extra förvånande blir det då kommunen på andra områden länge haft ett mycket aktivt säkerhetsarbete.
I gårdagens VT säger säkerhetschefen Joakim Jansson att beredskapen ändå är god och att det brottsförebyggande arbete som redan bedrivs, täcker in också det här området. ”Vi är en liten kommun, och problemen kan skifta från år till år”, tillägger han. Han berättar också att lärare upptäckt elever som tittat på propagandafilmer för IS på Youtube, och reagerat genom att samtala med ungdomarna.
Detta är förstås bra, men det räcker inte. Den nationella samordnaren mot våldsbejakande terrorism Mona Sahlin har starkt rekommenderat, i praktiken krävt, att kommunerna tar fram konkreta handlingsplaner. Då bör också Västervik lyssna. Kommunen kan inte göra en egen säkerhetspolitisk bedömning och säga att andra frågor är viktigare.
Ungefär 100 av landets kommuner har redan, eller arbetar med, sådana dokument. Det är inte bara stora kommuner som Linköping och Göteborg, utan även kommuner i Västerviks storlek och mindre. Handlingsplaner är viktiga för att de ger anställda i olika myndigheter mandat att driva frågor som rör extremism. Det är också en tydlig signal till oss medborgare att vår kommun tar problemen på allvar och gör något konkret.
Det finns ingen motsättning mellan handlingsplaner och det arbete som redan bedrivs i kommunens brottsförebyggande råd. Båda är viktiga och behövs.
Missförstå mig inte. Det är inget fel att informera om sommarfaror och varna för nyårsraketer. Men just nu finns det viktigare frågor.