Platsen utanför centralstationen i Köln, Kungsträdgården i Stockholm och Larmtorget i Kalmar – på alla tre platserna har unga kvinnor i stor omfattning utsatts för ofredanden och sexuella trakasserier. Händelserna är upprörande, skrämmande och ställer många och svåra frågor om framtiden.
Inte minst de misstänkta förövarnas bakgrund – många påstås komma från mellanöstern eller nordafrika, en del som asylsökande – gör diskussionen inflammerad och sårig.
I en uppmärksammad artikel i Dagens Nyheter, delad mer än 20000 gånger på sociala medier, skriver krönikören Hanna Fahl att den gemensamma nämnaren för de misstänkta gärningsmännen är att de alla är män - inte deras etnicitet. Fahl skriver att många kvinnor inte reagerar med förvåning utan igenkänning på händelserna i Köln. Pojkars och mäns trakasserier av flickor och unga kvinnor ser hon snarast ett mönster alltifrån mellanstadieåldern och uppåt.
I debattartikeln på sidan här intill betonar Mustafa Saoud från Västervik tvärtom att de misstänkta förövarna etniska bakgrund. Han ser övergreppen som en konsekvens av en kvinnofientlig kultur och tradition som vissa invandrare tar med sig till Sverige. Låt oss tala öppet om problemen, uppmanar han. De misstänkta brotten kan aldrig ursäktas med kultur eller att gärningsmännen är en del av en svag och utsatt grupp i samhället.
Jag tror att det ligger mycket i det som både Fahl och Saoud skriver. Män, inte minst i grupp, har i alla tider utsatt kvinnor för ofredanden, trakasserier och våld. Att en ensam kvinna ska undvika en grupp berusade män är närmast en reflex, beklaglig men ofta klok. Det gäller oavsett land och kultur.
Men det räcker inte som förklaring. I de här fallen har de misstänkta förövarna inte bara det gemensamt att de är män – många verkar också ha rötter i en patriarkal kultur som är stark i till exempel mellanöstern och Afghanistan . Det är svårt att tro att det kan vara en slump. Och givetvis måste vi kunna diskutera också sådana orsaker och faktorer.
Oavsett vilket är det självklart att unga kvinnor inte ska behöva bli trakasserade och ofredade på allmänna platser. Inte de och inte några andra individer eller grupper heller. Inte på allmän plats och ingen annanstans heller.
De som gör sig skyldiga till sådana brott ska gripas och dömas i domstol – oavsett om de bott i Sverige sedan Hedenhös eller kommit hit för ett par månader sedan. Lagen gäller lika för alla. Det är också självklart.
Den svenska polisen fick igår hård och välförtjänt kritik för att inte ha talat öppet om övergreppen i Kungsträdgården, som inträffade både 2014 och 2015. Sådan missriktad hänsyn mot en viss grupp gynnar inte någon, utan slår snarast över i sin motsats. Polisen ska bekämpa brott – inte fundera på tänkbara politiska konsekvenser.
Till sist en annan självlarhet. Debatten om flyktingmottagandet bör inte påverkas av detta. Även om några gäringsmän visar sig vara asylsökande, gör det inte lidandet hos den stora massan av flyktingar mindre. Nu om någon gång är det viktigt att vi kan tänka flera tankar samtidigt.