Att läsa gör oss kanske inte till bättre människor – men antagligen lite klokare. Vi på VT jobbar på flera sätt för att öka läsandet.
Min största läsupplevelse, alla kategorier, är Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Jag har fortfarande kvar det tummade exemplaret jag fick i julklapp av mina föräldrar samma år som boken först publicerades. "Mikael S 24/12 1973" står det med textade tryckbokstäver på insidan av Ilon Wiklands fina omslag.
Den spännande, sorgliga men också hoppfulla berättelsen gick rakt in i hjärtat på den lilla kille jag var då. Som vuxen har jag läst boken för mina egna barn, och haft svårt att hålla tårarna tillbaka på några några ställen i berättelsen. Det är verkligen en fantastisk saga om mod, kampen mellan gott och ont och vad en människa egentligen bör vara.
Boken innehåller också ett av mina favoritcitat när Jonatan säger: "Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort."
Att läsa är ett av livets stora glädjeämnen. Läsningen gör att vi kan upptäcka nya världar, drömma oss bort, lära oss nya saker och uppleva sådant som vi i verkligheten aldrig kommer att vara med om.
Min stora bokslukarperiod var på gymnasiet då jag läste massor, helst gamla klassiker som jag tyckte gav mig en intellektuell image. Idag föredrar jag deckare, facklitteratur och dokumentärromaner – i vissa perioder kan jag läsa ganska mycket, i andra betydligt mindre. Håkan Nesser, Elmore Leonard och nyss bortgångne Henning Mankell är tre favoriter.
Just nu håller jag på att läsa in mig på författarna som ska vara med på Bokens afton i början av november. Det är spännande och gör att jag får stifta bekantskap med för mig helt nya författarskap.
Som läsare är jag både långsam och noggrann. Man kan säga att jag är en lus-läsare i dubbel bemärkelse. Ofta har jag förbannat just att jag läser så långsamt. Jag kan känna ett nästan fysiskt motstånd mot att börja på en tjock, tättryckt roman, som kan ta månader att läsa ut. Min fru läser betydligt snabbare och avverkar böcker i en helt annan takt än jag.
Samtidigt tror jag att det finns något viktigt i själva långsamheten. Det ska ta lite tid att läsa böcker. När mycket annat i livet och samhället måste gå snabbt kan det vara viktigt att några saker faktiskt får ta längre tid. En bok bjuder lite mostånd, men gör också att vi hinner reflektera, tänka efter och känna under läsningen.
På Västerviks-Tidningen deltar vi i flera aktiviteter för att öka läsandet. Bokens afton, som vi är med och arrangerar, har jag redan nämnt. Tillsammans med flera andra aktörer står VT också bakom arrangemanget Västervik Läser, som i år särskilt uppmärksammat Fredrik Sjöberg och hans bok Varför håller man på.
Just nu håller vi på och planerar Västervik läser för nästa år. Kanske blir det samma upplägg som i år, kanske koncentrerar vi arrangemanget till en "läs-festival" under en intensiv vecka. Vi får se.
Vårt dagliga jobb här på tidningen är också en hyllning till läsandet. Det är lästa vi journalister vill bli – oavsett om vi skriver krönikor, reportage, nyheter eller något annat. En tidning, och bok, utan läsare är meningslös.
Dagens VT är 44 sidor tjock. Den sammanlagda textmängden motsvarar en kortare roman. Lusläs den gärna!