Efter motgången för hans parti i riksdagsvalet fick Carl Bildt frågan om han nu skulle sluta med partipolitiken.
Han svarade, ungefär, att han ”vet inte riktigt hur man gör”.
Sverige fick alltså se en ny sida av statsministern 1991-94 och utrikesministern sedan 2006. Han presenterade sig som svarslös!
Om Sveriges och världens affärer är vi annars vana att få besked från Bildt. Och då med utgångspunkten att det gäller att se hur det är och inte, som politiker gärna gör, mest tala om hur det bör vara.
Ett bokslut är Bildts anförande 29 september på Utrikespolitiska institutet i Stockholm, med rubriken ”Uppdrag: utrikesminister”.
Det började bättre än det slutade. Vi befann oss 2006 i det Bildt kallat de två bästa decennierna i mänsklighetens historia. Det var visserligen inte bekymmersfritt - Bildt beskrev då hur det från Nordafrika till Afghanistan sträckte sig en zon av konflikter som pågick och kunde väntas uppstå. Men i Europa hade EU-utvidgningen skapat bättre förutsättningar, inte minst för länderna i östra och centrala Europa, och globaliseringen lyfte miljontals människor ur fattigdom.
Men så bröts den positiva utvecklingen, på två avgörande sätt.
Finanskrisen spred sig från USA och avslöjade svagheten i en rad EU-ekonomier. Sedan 2008 har samlade EU gått back. Att Sverige samma tid ökat sin BNP är förstås välkommet. Men det blir inte per automatik bättre, för oss och andra. Frihandelsavtalet EU-USA är en möjlighet, men blir inte till utan politisk vilja
Det andra som hänt är vi nu står inför ett ”öppet revisionistiskt, tydligt auktoritärt och uttalat antivästligt Ryssland, i dag och i morgon”.
Bildt är övertygad om att även Ryssland förr eller senare inser att verklig fred i Europa aldrig kan acceptera att man med militär makt flyttar gränser. Men där är vi alltså inte.
Den hårda säkerhetspolitiken har snabbt och tydligt återkommit till Europa - ”Också för vårt lands del”.
”Ibland känns det som om vi är tillbaka i 1800-talets maktkamper, balansförsök och geopolitiska framstötar, med risk för att det skulle föra tillbaka till ett nytt 1914.”
För Europas södra grannskap hämtar Bildt en parallell än längre bak i tiden. Islam hotas av en motsvarighet till kristenhetens Trettioåriga krig på 1600-talet.
Men vi lever också i 2000-talet, med nya frågeställningar. Det är Bildts käpphäst friheten på internet. Det är klimatfrågan.
Och det är jämställdheten. Där Sverige inför världen visar upp sig med 40-50 procent kvinnor på olika chefsposter i utrikesförvaltningen.
Detta lämnar Bildt över. Men det blev inte till gamle trätobrodern Urban Ahlin (S), nu kallad kompetent och kunnig kritiker. Det har inte alltid låtit så snällt från Bildt, om riksdagens nyvalde talman. Men stunden kallade väl på en uppvisning av den grundläggande enigheten om svensk utrikespolitik – att vi gör vad vi kan för en bättre värld.