Hela USA vet vem han är, Donald Trump, fastighetsmiljardären, känd från affärs- och skvallerjournalistik, från TV och för sitt on-off-förhållande till politiken.
Nu är det allvar. Trump vill bli republikanernas presidentkandidat i valet 8 november 2016.
Sannolikt går det inte så långt. Det har ju funnits många irrbloss i presidentvalen. Men Trump har en tid varit mest populär bland republikanska partiets sympatisörer och han har ekonomiska resurser att hänga med längre än flera av de i dagsläget 16 rivalerna. Den fördel han har i att hans namn är så känt avtar med tiden. Men just nu sätter Trump bilden av det republikanska partiet. Till mångas fasa och förnöjelse.
Tittarsiffrorna slog rekord med Trump på podiet när de tio kandidaterna med just bäst opinionssiffror debatterade i Cleveland 6 augusti. (De sju övriga fick yttra sig i ett forum för sig.)
Trump motsvarade förväntningarna. Han började med att vägra svara ”ja” på frågan om han skulle stödja den som slutligen nomineras. ”Ja” skulle det bara säkert bli om partiets kandidat var han själv.
Så där har han hållit på. Upphöjt sitt ego till både parti och politik. Hånat rivaler och kommit med hårresande förslag om murar, mot invandrare från Mexiko och mot handel med andra länder.
Han får tokarna att gå igång, enligt Arizonasenatorn John McCain, presidentkandidaten 2008.
Rivaler säger att Trump är symptom på tillfällig sinnesförvirring, att han förnedrar presidentämbetet, att han leder republikanerna i fördärvet om det inte sätts stopp.
Det skulle partiets toppar gärna göra. Tanken var att med officiellt godkända debatter undvika en upprepning av valrörelserna 2008 och 2012, när inre strider försvagade de kandidater som kunde nå utöver kärnväljarna. Man skulle också bygga på framgången i valet i fjol höstas, när republikanerna tog över hela den lagstiftande makten i Washington. Nu skulle de visa att de kunde leda landet ”moget och ansvarsfullt” och inte bara vara ett protestparti som kanaliserar ett från alla håll och kanter i många år uppammat förakt mot ”Washington” och ”politics”.
Men det har inte gått så bra. President Obama visar att han inte bara tänker sitta och rulla tummarna i ett och ett halvt år. Demokratiska partiet mår väl inte särskilt bra, men gynnas av hur Trump och andra kufar härjar med seriösa republikaner.
Nu kan det bli lugnare i USA-politiken för ett tag. Även president Obama är på semester (två veckor!). Men sedan stundar republikanernas nästa stora kandidatdebatt 16 september, i Simi Valley, Los Angeles. Platsen är Reagan-biblioteket, en för dagens republikaner närmast helig plats. Deras syn på Ronald Reagan, president 1981-89, må blanda myt med verklighet, men han stod för framtidstro, bristvara i dag, och hans budord var – tala inte illa om andra republikaner!