I somras meddelades att ”Ryssland” byts ut mot ”Sovjetunionen”.
Hjälp! Är det nu även på den punkten tillbaks till gamla tider?
Men så illa var det inte. Atomdrivna isbrytaren ”Rossija” behöver tas in för bränslepåfyllnad. Då tas ”Sovjetskij Sojuz” i tjänst.
”Ryssland bortom rubrikerna”, en propagandakanal i etern, på nätet och även via annonsbilaga i tryckt media, hade tillåtit sig lite humor. Man vet ju vad som fungerar bäst. Budskapet ska smygas in under faktaradarn.
Budskapet lyder: Det är besvärliga tider, visst. Det är inte vårt fel, utan era ledares. Men ändå, vi har ju så mycket gemensamt. Så det ska nog ordna sig, bara ni sansar er.
Till den 30 september pågår i New York den årliga debatten med företrädare för världens regeringar. Det är många som tar upp betydelsen av den ryska aggressionen mot Ukraina.
En är Toomas Hendrik Ilves, Estlands president.
Han har sagt att väst tryckte på slummerknappen efter det ryska angreppet på Georgien 2008.
Ilves har kallats en Kassandra, hon som i den grekiska mytologin kunde förutsäga framtiden, dock utan att någon ville lyssna på varningarna.
Efter Rysslands annektering av Krim 18 mars lyssnar man.
Ilves: Ryssland har kastat regelboken genom fönstret. Det handlar inte bara om Krim och Ukraina, utan om förutsättningarna för europeisk säkerhet och demokratiska staters relationer med Ryssland.
Liksom Danmark och Norge en gång med blicken bakåt valde Nato och USA som säkerhetsgaranti gjorde de baltiska staterna det 2004.
Tio år senare är Nato för dem alla säkerheten med blicken framåt – mot nya hot. Från samma håll. Därför att Putin nu kompletterat sin idé om att återskapa Moskvas makt med förmågan att göra det, även militärt.
– Den sorgliga slutsatsen är att risken för aggression med militära medel har ökat, säger Peter Ericson, chef för den säkerhetspolitiska avdelningen på UD.
Kollegan Johan Lagerlöf på försvarsdepartementet konstaterar att geografi och värderingar är viktiga. Debatten om säkerhetsläget beskriver han som ”Före och efter Krim”.
Hur ska den nya osäkerheten i norra Europa hanteras?
Nato-medlemskap för Finland och Sverige vore önskvärt, enligt de företrädare för Washingtonbaserade tankesmedjan Center for Transatlantic Relations som 22 september deltog i ett seminarium i regi av Folk och försvar om stärkt säkerhetssamarbete USA-Norden-Baltikum.
Samtidigt som de skyggar för formellt Natomedlemskap brukar svenska politiker över blockgränsen hävda att länken till USA är livsviktig. Men är vi viktiga för Washington? Där pågår en ständig dragkamp om vad USA ska prioritera. Exempelvis, varför syssla med den relativt lugna Östersjöregionen, när det brinner på andra håll?
Jo, säger våra vänner från den transatlantiska tankesmedjan, just därför att småstaterna i Norden-Baltikum med framgång praktiserar marknadsekonomi, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstat samt vänligt sinnat engagemang för omvärlden, och det inpå knutarna till ett stort land som gör raka motsatsen.