Advent innebär i den kristna kultursfären väntan på Jesus. Världens frälsningshopp, som återkommer för att döma levande och döda.
Även islam väntar på Jesus. Han har en roll i tidens fullbordan. Enligt en tradition nedstiger han i närheten av Damaskus och leder muslimerna i den avgörande striden mot ”Rom”, Östromerska riket, de otrogna.
Slaget ska stå i Dabiq, i närheten av Aleppo.
I somras erövrades Dabiq av Islamiska staten. Orten har symbolisk betydelse för en rörelse vars mål är att se sin svarta flagga vaja över Petersplatsen – och hela världen.
På papper och på nätet finns ”Dabiq”, en propagandaskrift med vilken IS förklarar sig och söker rekryter.
Alla är emot IS. Men de närmaste grannarna, starka muslimska stater som Turkiet, Iran, Saudiarabien och Egypten, tycker annat är viktigare. De verkar oförmögna till samverkan mot den gemensamma fienden.
Så de låter väst ingripa. Trots att väst sedan hundra år tillbaka bär en stor del av ansvaret för den oreda som nu råder och upprepade gånger bevisat sin inkompetens.
Nu bombar väst, under ledning av USA, och hoppas att till motstånd motiverade kurder ska reda ut situationen på marken.
Det ser faktiskt ut som om Islamiska statens frammarsch stoppats upp, jämfört med den blixtoffensiv från basen i Syrien som i juni gav IS kontrollen över Iraks floddalar ned mot Bagdad, inklusive Mosul, Iraks näst största stad.
Det sägs att IS nu överansträngt sig. Rörelsen skulle i all sin professionalitet, i propaganda, terrorism, krigföring och organisation, ändå ha mist sin aura av framgång. IS har inte lyckats ta Kobane vid Syriens gräns mot Turkiet och det tycks gå trögt även på andra håll.
Islamiska statens ledare, Abu Bakr al-Baghdadi, doktor i islamisk teologi, framstår dock alltjämt som den mest framgångsrike ledaren för den sorts våldsamma islamism som uppstod i Irak efter västinvasionen 2003 och hämtade ny näring i Syriens inbördeskrig efter 2011.
Abu Bakr och hans gelikar är duktiga på att i koranen och haditherna, uttalanden av profeten Muhammed och dennes närmaste, hämta stöd för sina mål och sättet att nå dem.
IS är ett uttryck för den existentiella kris, rädsla för att mista identiteten, som plågar sunniislams kärnområde alltsedan europeiska kolonialmakter för snart hundra år sedan tog över efter långvarigt turkiskt välde. Sedan följde den ena besvikelsen och motgången efter den andra.
Islamiska staten är bara den senaste yttringen av denna kris som, enligt Mellanösternkännaren Cecilia Uddén på Sveriges Radio, bara kan lösas politiskt. Mellanöstern behöver en ordning dess människor och ledare själva tar ansvar för.
Går det att tala IS till rätta?
Nej, säger folkrättsexperten Ove Bring när han framträder på samma seminarium som Cecilia Uddén (Utrikespolitiska institutet). IS är en icke-civilisation som ställer sig utanför det rådande globala statssystemet. För dem är demokrati och mänskliga rättigheter hädelse. Med dem går det inte att tala om annat än underkastelse. Vår, och alla andras. (