Enligt skribenterna ville Kalmar läns museum fortsätta med Unika Historiska Kalmar län-projektet, men får nu göra det utan regionen.
Region Kalmar län har en central roll i det regionala kulturlivet och fördelar årligen närmare 100 miljoner kronor till olika kulturaktörer, såsom museer, konsthallar och teatrar. Syftet är att hålla verksamheterna igång och göra kulturen tillgänglig för länets medborgare. Men frågan kvarstår: Vem ska kunna njuta av, erbjuda och producera kultur?
Regionens kulturplan betonar att kulturen ska vara tillgänglig för alla medborgare. Hur detta ska uppnås är dock omtvistat. Moderaterna förespråkar en bredare kultur som når fler medborgare, medan Socialdemokraterna verkar för ett smalare utbud som får mer pengar men når färre. Regionen lägger i dag generösa hundra miljoner om året på kulturen i länet, men tyvärr är mycket av fokuset riktat mot Kalmar. Vi vill att fler institutioner kommer med i samverkansmodellen – till exempel Västerviks museum – och får del av pengarna medan Socialdemokraterna hellre vill lägga pengarna på de som redan i dag är med. Nationellt sker en omställning mot större fokus på armlängds avstånd i kulturpolitiken, vilket innebär att politiken sätter ramar utan att lägga sig i innehållet. Detta minskar det politiska inflytandet över kulturen.
Region Kalmar läns passiva roll i kulturlivet är bekymmersam, särskilt med tanke på den nationella utvärderingen av kultursamverkansmodellen, som innebär samlade statliga och regionala medel till kulturen. Förslaget att tona ned regionernas roll och ge mer pengar och makt till kommunerna låter rimligt för kommuner med stora kulturbudgetar, men i Kalmar län skulle ingen kommun kunna ersätta regionens paraply-roll.
Ett tydligt exempel på regionens tillbakadragna roll är dess urdragning ur Unika Historiska Kalmar län-projektet, där de flesta kommuner och Länsmuseet ville fortsätta men nu får göra det utan regionen. Ambitionerna för en länsarkivdepå är också strukna, och ansvaret för att kulturen når ut till medborgare och skolungdom läggs alltmer på kommunerna. Regionens kulturplan och skolkulturstrategi fylls med högtravande texter som snabbt blir hyllvärmare, och regionens ledning verkar ha gett upp inför praktisk handling.
Den politiska passiviteten har smittat av sig på hela organisationen. Kulturplanen och skolkulturstrategin tar ett tydligt steg tillbaka, och den årliga indexuppräkningen till kulturinstitutionerna har stoppats. Tveksamheten är stor till att släppa in fler kulturinstitutioner i kultursamverkansmodellen, något som skulle bredda tillgängligheten för både utövare och medborgare.
Moderaterna, ofta tillsammans med Kristdemokraterna, har föreslagit flera åtgärder för att bredda och tillgängliggöra kulturen i Kalmar län. Exempel på dessa är en regional kulturkanon, kulturresor för skolungdom, ökat antal kulturresmål, fler medverkande i kultursamverkansmodellen, uppdrag till Länsmuseet att skapa filialer på landsbygden och anordna guidade rundresor, större engagemang i projekt som Unika-projektet, och handslag med kommunerna för att garantera att fler skolungdomar får ta del av det lokala och regionala kulturarvet.
Dessa förslag har lagts fram för att bryta Region Kalmar läns passivitet inom kulturområdet. Trots bristen på egna idéer, har regionmajoriteten, S, C och V, avvisat alla förslag från oppositionen. När man själv saknar idéer borde ju andras åtminstone begrundas. I brist på bröd äter man väl oftast limpa? Men icke. Den politiska majoriteten säger inte ja till något. Rakt av. Det är tråkigt, inte minst för alla aktörer och medborgare som förväntar sig att Region Kalmar län ska vakna ur sin Törnrosasömn och bli den viktiga kulturaktör man har potential att vara.
Carl Dahlin (M), regionråd
Robin Hanzl (M), ledamot Regionfullmäktige
Daniel Lindvall (M), ledamot Kalmar läns museum