Vi skogsägare får nog fortsätta att kämpa på

Svar på debattartikeln "Vindskadorna är ett resultat av kalhyggesbruket" i VT den 19 februari.

Debatt 22 februari 2022 06:29
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tjust Fågelklubb engagerar sig fortsatt i skogsdebatten, vilket är utmanande för oss skogsägare som lever mitt i denna verklighet.

Ämnet denna gång var skogens utsatthet för stormar och föranlett av den artikel i VT där jag som en av många skogsägare beskrev stormen Maliks framfart och effekten av denna. Sammanfattningsvis är vindfällena denna gång utspridda i alla bestånd och består till ovanligt stor del av tall i högre terräng.

Arbetet är tidskrävande, men måste göras med omsorg. Som jag uttryckte i artikeln är stormar och nedblåst skog något vi som skogsägare är vana vid att hantera och måste betraktas som en helt normal risk i ett aktivt skogsbruk.

Septemberstormen 1969, decemberstormen 1999, Gudrun 2005 och Per 2007 är de som fortfarande är i färskt minne, men i historien finns åtskilliga små och stora stormar som påverkat samhället och skogsbruket.

Fröträdsställningar, nya hyggeskanter och nygallrade bestånd är alltid utsatta för vindfällningar under några år till rotsystemen stabiliserats. Det som tillkommit som risk under senare år är gallringar i äldre skog, där man har avstått från att ta risken för stoppade föryngringsavverkningar, men behövt inkomsten från sin skogsgård och därför gjort en skogligt sett felaktig gallring av äldre skog.

Sammantaget är många återkommande avverkningar alltid en stor risk för stormfällningar då skogen aldrig hinner stabiliseras i rotsystemen.

Efter Gudrun och Per har vi som skogsägare försökt hitta skötselmodeller som minskar riskerna för stormskador:

• Ökad tallandel på tallmarker.

• Mer löv på bördigare marker.

• Ett anpassat plantmaterial för framtidens klimat.

• Bättre balans mellan klövviltet och tillgången på naturligt foder i skogen.

• Intensivare skötsel av den yngre skogen för att skapa bestånd som klarar väderpåfrestningar i beståndets hela produktionstid.

• Tidigare slutavverkning av framförallt granbestånden då risken för både stormfällning, rotröta och insektsskador ökar vid 60- årsåldern.

Vad vi kan räkna med framöver är ett klimat med fler torkperioder, fler hundraårsregn, fler översvämningar, kraftigare snöfall med tung blötsnö och större risker för skadegörare i skogen. Det får vi förhålla oss till, men samtidigt behöver vi öka produktionen i skogen då det är en viktig del i klimatomställning att ersätta fossila bränslen, stål, plast och betong med förnyelsebara produkter från skogen.

Att storskaligt övergå från trakthyggesbruket till andra brukningsmetoder är tyvärr inte den enkla lösningen på alla problem som företrädarna för fågelklubben i Västervik hävdar.

Vi som skogsägare får nog fortsätta att kämpa på med att göra det vi gör, men allt bättre!


 
 
 
 
 
 
Kommentera
Ämnen du kan följa