Kommentar till nyhetsartikeln "Åter sätter blomman stopp för Sven-Eriks avverkning" den 22 september.
I en representativ demokrati väljer folket företrädare, som bland annat har till uppgift att stifta lagar och förordningar. Viljan att skydda hotade arter och bevara den biologiska mångfalden i Sverige uttrycks bland annat i Artskyddsförordningen. Det är till exempel olagligt att skada skogsorkidén knärot eller dess växtlokaler. Dispens kan lämnas av länsstyrelsen/skogsstyrelsen, men måste ses som undantag, inte minst efter en EU-dom i mars som underkänner Sveriges skydd av hotade arter.
Skogsägare har skyldighet att ha kunskap om naturvärden i områden som planeras för avverkning och skogsstyrelsen har ett tillsynsansvar att skydda arter enligt Artskyddsförordingen. Tyvärr fungerar inte detta och den ena efter andra knärotsskogen kalhuggs. Skogsstyrelsen besöker endast fyra procent av avverkningsanmälningarna, utan förlitar sig på uppgifter som finns inlagda, främst av privatpersoner, i rapporteringssystemet Artportalen.
Att förstöra en knärotslokal är ett lagbrott och eftersom arten och många andra arter med liknande krav försvinner vid kalhuggning innebär det att man bryter mot gällande lagstiftning när man hugger ner skogen. När man som naturintresserad privatperson har möjlighet att genom att tillföra kunskap förhindra att brott begås, kan det nästan betraktas som en medborgerlig skyldighet.
När en representant för Centerpartiet och LRF beskriver detta som ”aktivism” är det djupt problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv. Slutsatsen är att man misstänkliggör människor som försöker se till att regelverket följs och att man obstruerar mot demokratiskt fattade beslut genom att försöka undvika att lagarna efterlevs. Om man uppfattar de av riksdagen fattade besluten som felaktiga, kan man i en demokrati arbeta politiskt för att ändra regelverken. Att motarbeta efterlevnaden av lagar är snarare ett odemokratiskt handlingssätt.
1 400 olika arter i Sverige är direkt hotade av kalhyggesbruket och en stor del av dessa är knutna till den naturskog som ännu inte omvandlats till skogsodlingar/plantageskogar. För sin egen skull och för kommande generationers skull är det ytterst angeläget att bevara dessa ekosystem och låta människor även i framtiden uppleva en ”riktig skog.
Jag vill påminna att endast 2,8 procent av den produktiva skogsmarken i Kalmar län har ett formellt skydd, vilket är långt från det nationella målet och ännu längre från EU:s målsättning.