Verksplaceringarna borde aldrig ha godkänts

Det är skandalöst hur miljö- och byggnadsnämnden framställer bolaget Eurowinds bullermätningar som OK när verkligheten är att Sweco inte ens kunde utföra en fullständig granskning! Denna debattartikel är ett publikt bemötande utöver våra överklaganden.

Skribenterna är oroliga över vad som kommer att hända med idyllen Hjorted om vindkraftverken uppförs enligt plan. Det går inte att vara helt säker på att ingen kommer till skada, menar man.

Skribenterna är oroliga över vad som kommer att hända med idyllen Hjorted om vindkraftverken uppförs enligt plan. Det går inte att vara helt säker på att ingen kommer till skada, menar man.

Foto: Maria Andersson, TT/Kollage

Debatt2022-01-22 05:50
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På miljö- och byggnadsnämndens möte i december fick Lerviks vindkraftsindustri verksplaceringarna godkända (Dnr 2020-876).  

Miljöchef Lars Kåremyr uppgav tidigare i media att miljö- och byggnadsnämnden inte haft något annat val än att godkänna verksplaceringen då Eurowind följt tillstånd de redan fått. 

Vi anser att nämnden har haft ypperliga möjligheter att inte godkänna verksplaceringarna och att det är skandalöst hur den tolkar bolagets ljudmätningar som korrekta trots att oberoende Sweco påtalar brister i underlaget. Man borde ifrågasatt ljudmätningarna! Det är dessutom ett krav enligt svensk lag att man ska använda senaste teknik för mätning av buller. Trots WHO:s rekommendationer om att använda mätmetoden dB(Z) för att även kunna mäta infraljuden, så görs inte detta. Eurowind har simulerat fram bullervärden och använt sig av dB(A).  

undefined
Skribenterna är oroliga över vad som kommer att hända med idyllen Hjorted om vindkraftverken uppförs enligt plan.

På miljö- och byggnadsnämndens möte och för beslutspunkt Lerviks verksplaceringar använde man sig av en oberoende rapport från Sweco. Swecos PM lät så här: "SWECO har genomfört en förenklad bullerberäkning som visar på god överenstämmelse med de redovisade ljudnivåerna. Det har inte varit möjligt att genomföra en liknande beräkning för lågfrekvent buller på grund av brist på frekvensinformation.” Det betyder att Sweco har granskat det hörbara bullret men det icke hörbara och hälsofarliga lågfrekventa bullret har Sweco inte fått möjlighet att granska. Hur kan då sammanträdesprotokollet inte ta upp detta faktum och nämnden inte ta det som anledning att inte godkänna verksplaceringar?  

I förslag till beslut kan man läsa följande: ”Den inlämnade bullerberäkningen visar att både bullret utomhus vid bostad samt lågfrekvent buller inomhus klarar villkoren, dock tangeras bullergränsen utomhus vid 3 bostäder i Dalsjö och Tyrgård.” Detta skrivs trots att Sweco uppgett att man inte kunde granska mätningarna av det lågfrekventa bullret på grund av bristande underlag. Förslaget till beslut som presenterades för miljö- och byggnadsnämnden innehåller därmed stora felaktigheter. 

Samma felaktiga påstående hittar man även i miljö- och byggnadsnämndens protokoll. Man har alltså inte kunnat undersöka om mätningarna av det hälsofarliga lågfrekventa ljudet stämmer! Trots man i både förslag till beslut och i själva beslutet av miljö- och byggnadsnämnden kan läsa att Sweco granskat och godkänt bolagets bullerberäkningar.  

undefined
Det går inte att vara helt säker på att ingen kommer till skada och därför borde vindkraftsverken inte ha beviljats, menar skribenterna.

Vi har tagit kontakt med flera beslutande i byggnadsnämnden och flera av de som valde att prata med oss om beslutet avseende Lerviks verksplaceringar uppgav att de bara delvis hade läst själva PM:et från Sweco som förberedelse till mötet.  Beslutet togs i december och när man NU får till svars att man inte kan svara då de håller på prata ihop sig eller att man inte kan svara nu eftersom man håller på att läsa in sig just nu om vindkraft…. då blir man bara helt mållös. Det finns starka skäl att tro att de flesta ledamöterna bara läst ”förslag till beslut” och inte Swecos PM. Detta styrks även av några ledamöter.  

Enligt lag är de beslutande skyldiga att vara helt säkra på att ingen kommer skadas. I fallet Lervik är man inte det och därför borde verksplaceringarna aldrig ha godkänts!