Hur ska vi kunna motivera våra framtida generationer att stanna på landsbygden när det inte finns tillgång till skola och barnomsorg inom rimligt avstånd?
Livsmedelsproduktionen i Sverige är en av de viktigaste näringarna vi har. För att minska sårbarheten i vår produktion och därmed främja beredskapen i Sverige behöver vi bli fler mindre och medelstora producenter och inte fortsätta utvecklingen mot färre och större enheter. Detta förutsätter att primärproduktionen inom jordbruket sköts av företag som både är attraktiva att driva och arbeta på.
Vi som lever på landsbygden i Västerviks kommun har lärt oss att leva utan övriga faciliteter på nära håll. Att inte ha en lokal skola skulle för många få bägaren att rinna över.
Vi livsmedelsproducenter jobbar ofta och mycket för att försörja våra invånare med mat. Arbetet sker i anslutning till hemmet vilket gör det ohållbart för många med lång restid till förskola, fritids och skola. Vi kan inte föreställa oss att framtida generationer kommer att kunna skapa en attraktiv vardag ifall de också måste köra långt varje dag för att lämna och hämta på förskola och skola. Ja, det kommer att finnas skolskjuts för barnen när de uppnår en ålder och mognad då de är redo för det. Men blir denna långa resväg en hållbar vardag för barnen?
Den lokala skolan ger barnen ett sammanhang där de träffar andra barn som bor på landsbygden. Detta är ovärderligt för deras framtida vilja att bo kvar och skapa sig sitt eget liv på landsbygden, kanske som livsmedelsproducenter. Vi behöver ha kvar denna förankring på landsbygden för att visa framtida livsmedelsproducerande generationer att det går att bo och verka här. Vi har redan idag för få unga som vill ta över det hårda men viktiga jobbet som primärproducenter. Gör det inte svårare för dem att välja detta livsviktiga yrke!
Livsmedelsstrategin i Sverige har bland annat som mål att öka den inhemska livsmedelsproduktionen samt att skapa en hållbar tillväxt och sysselsättning i hela landet. Hur jobbar Västerviks kommun mot detta mål? Skolnedläggning på landsbygden är förmodligen den i särklass största faktorn för att faktiskt motverka detta mål.
År 2020 klassade regeringen livsmedelsproduktionen som samhällsviktig. Detta innebär att även om skolor och förskolor av någon anledning skulle behöva stänga kan livsmedelsproducenter känna sig trygga med att det kommer att finnas omsorg för deras barn för att livsmedelsproduktionen ska kunna fortgå. Vi känner oss inte trygga med att detta regeringsbeslut efterföljs av er politiker i Västerviks kommun.
För att ha en fungerande livsmedelsproduktion i kristid behöver vi värna om den inhemska och lokala primärproduktionen – alltid.