En bärande tanke hos ”djurrättsaktivister” är att ett djur har "rättigheter”. Med rättigheter följer obönhörligen skyldigheter – så är hela vår tillvaro uppbyggd. Ett djur kan inte beläggas med skyldigheter vilket i logikens namn innebär att de inte heller kan ha några rättigheter i en mänsklig mening.
Men vi människor har skyldigheter gentemot våra djur. I Sverige har vi generellt väldigt duktiga djurhållare och vi har system och regler som gör det svårt att vara så vedervärdig som företrädaren för Djurens parti försöker få oss att tro. De allra flesta älskar sina djur, vilket kanske kan vara svårt att förstå.
Ett parti är en sammanslutning av människor med liknande värderingar, vanligtvis någonstans utmed höger-vänsterskalan. Demokratiska partier bygger på ett system där medlemmarna får tycka sitt vilket sedan tas vidare genom representativ demokrati ut i de beslutande församlingarna kommun, landsting och riksdag.
I det perspektivet ter sig ett parti för djuren inte särskilt genomtänkt. Vem representerar partiet? Vad tycker de som man säger sig representera? Kan de tycka något över huvud taget? Antagligen inte.
Således kan vi sluta oss till att djurrättsaktivism syftar till något annat, nämligen att få sin egen vilja fram så som exempelvis övergång till mindre kött i kosten eller minskad pälsanvändning. Det kan aldrig vara en vilja som framförts av några djur. För att skapa sympatier fabeliserar man språkbruket genom att påstå att man tar en griskulting från sin ”mamma” eller att vi serverar ”kroppsdelar och kroppsvätskor” från djur. Samtidigt som många säger sig värna om djuren har de inga problem med smink i ansiktet eller godis i magen vilket också tillverkas av djurens kroppar.
I vår del av landet är djurhållning en viktig del i lantbruket. Stora delar av den vackra Tjustnaturen lämpar sig inte för något annat än betande djur. Trots en massiv nedläggning av mjölkproduktionen i landet har vi många duktiga mjölkbönder omkring oss vilket skapar arbete och öppna landskap som uppskattas av många, säkerligen också djurrättsaktivister.
Säga vad man vill, tycka vad man vill – det är allas rätt. Vad gäller vår kost så är vi människor köttätare, eller närmast allätare där vi mår bäst av en balanserad kost bestående av kött, fisk, frukt, bröd och grönsaker - låt oss kalla det tallriksmodellen för att de som är tillräckligt gamla skall känna igen sig.
Vi anser att vi skall producera så mycket som möjligt inom landet för att få ner importberoendet och öka, eller åtminstone bibehålla, sysselsättningen på landsbygden. Svenskt kött är dessutom en utmärkt exportvara som skulle gynna länet om bönderna fick möjlighet att verka på samma villkor som i övriga Europa
Vi tycker inte att man genom politiska pekpinnar skall tvinga människor att äta något visst – det skall vara upp till individen att bestämma.